316 Morgenstiernes tydligen taktiskt betingade negativa inställning till prejudikat fick ingen bestående inverkan på norsk doktrin, men också Falsen ställde sig i sin motskrift negativt till en prejudikatbundenhet, trots att han i motsats till Morgenstierne krävde ett skriftligt förfarande i Hoyesterett. Falsen konstaterade, att även Hoyesteretts medlemmar led av mänskliga svagheter, bl.a. av en benägenhet att emellanåt ändra åsikt, och han ville därför återuppliva enväldets förbud för advokaterna att åberopa prejudikat. »Holder man altsaa blot fast paa den Gyldne Regel, at ingen Procurator maa beraabe sig paa, ingen Dommer rette sig efter Hoiesterets Przejudicater ... saa har det slet ingen Fare med, at Hoiesteret bliver nogen lovgivende Corps, eller dens Domme Love»."^^^ Varken i Rolfsens rättslära eller i Hjelms lagförslag nämndes prejudikat eller rättspraxis som rättskälla — i det sistnämnda arbetet uppträdde domarkåren endast som rättskällelärans adressat. Däremot var Lasson redan på grund av sin ställning som domare benägen att betrakta rättspraxis som en rättskälla. Lasson visade vid spridda tillfällen på rättspraxis’ betydelse som rättskälla redan i sina artiklar i »Juridiske Samlinger» i slutet av 1820-talet.I komprimerad form framställde han sin lära omrättspraxis och prejudikat i »Forerindring» i supplementet till processrättens andra del (1841). Lassons utgångspunkt var, att endast den kunde kallas en god jurist, somförutomlagstiftningen också kände till »den juridiske Praxis», samtidigt som han beklagade bristen på officiella prejudikatsamlingar.Dels kunde man inte alltid hitta någon vägledning i lagstiftningen, »og forsaavidt bliver usus fori at ansee som et virkeligt Supplement til den skrevne Ret, deels lader det sig ikke forebygge ved nogen Lovgivning, at Domstolene under Anvendelsen af dens ofte utydelige og anomalske Bestemmelser danne sig Regler, der, omde end ikke altid synes grundede i en str^^ng Lovfortolkning, dog ville blive fulgte saala;nge Lovens oprindelige Mening ikke findes aldeles klart at tale for det Modsatte ...». En rättspraxis grundad på fasta principer var fördelaktig, och advokaterna borde göra sina klienter uppmärksamma på den, liksom domaren, »om han end ikke egentlig vil lade sig bestemme efter hvad der tidligere i lignende Tilfselde er bleven kjendt for Ret, dog ikke kan v^ere ligegyldig ved hvad andre, i Sasrdeleshed Overretterne og Hoiesteret, forhen have antaget omden Opgave, han har at lose ...».'^^^ Enligt Lasson var det nyttigt att iaktta försiktigheten att i allmänhet anpassa sina åsikter efter praxis. Omens åsikt stämde överens med rättspraxis, kunde man desto mera lita på den, i motsatt fall krävdes det »sa;rdeles Varsomhed og Falsen, Bema:rkninger, s. 20 f. Se Michalsens utförliga framställning, Rettsvitenskap, III. 2.2.2. Lasson, Proces II, Suppl., s. III. Lasson, Proces II, Suppl., s. IVf. 478 48C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=