298 Kilde til visse af de indenlandske Loves Bestemmelser; ...», och han klarade uppgiften med all ära bl.a. genomatt hänvisa till den romerska rättens ’naturliga’ historiska utveckling, dess »Rigdom, ... Dybde, Skarpsindighed og Conseqvence» och den stora betydelse, som den hade haft för den europeiska rättsutveckligen allt sedan medeltiden.I sin lärobok i romersk rätt hoppades Bang, att hans arbete »vil bidrage Noget til, at man ogsaa her ... erkjender, at den ypperligste Privatrets Studium er af stor V^erd for Uddannelsen af den danske Privatret, skiondt denne til vort Bedste er bleven uafhasngig af hiins umiddelbare Indvirkning».^^^ Bang försvarade också i sin inlaga mot Schweigaard forskningen i romersk rätt med påpekandet, att den av Schweigaard högt prisade 0rsted ofta hade till dansk rätt överfört »S^tninger [som] forud fandtes hos de tydske Civilister, der igien havde vundet demfra Romerretten» och att det i enlighet med 0rsteds exempel ännu kunde »vindes Meget for den danske Rets Udvikling» från den romerska rätten och de tyska civilisterna. I detta sammanhang anslog Bang också nationalistiska tongångar, och han ansåg det som en lycka, att den danska privaträtten hade blivit förskonad för den »forstyrrende Indvirkning af den Romerske Ret», som varit en följd av den omfattande receptionen i Tyskland. Schrevelius betecknade utländska rättsordningar som »medelbara rättskällor» och avsåg med denna beteckning det, som i allmänhet kallades den gällande rättens historiska källor.^^° Bland de utländska rättsordningarna var romersk rätt den viktigaste, eftersom svensk lag innehöll »vida mera, som är hämtadt ur denna källa, än mången nuförtiden inbillar sig».^^' Den romerska rätten var inte endast »en ganska vigtig historisk källa till vår Civilrätt», utan dess värde baserade sig också på dess »egen inre förträfflighet». Det var svårt att bli en stor jurist utan kunskaper i romersk rätt, liksomdet var svårt att bli en stor bildhuggare utan att ha studerat antikens konstverk. Ett grundligt studium av romersk rätt, också av de delar som inte hade någon motsvarighet i svensk rätt, var »ett af de bästa medel till uppöfvande af det juridiska omdömet». Romersk rätt var »föreningsbandet emellan de Europeiska nationers Lagstiftning och jurisprudens», eftersom den hade haft inflytande på de flesta europeiska nationers lagar. Även Delidén betonade den romerska rättens betydelse. »Romerska Rättsförfattningen» hade enligt honom »genomträngt Europas hela rättsbildning» och den romerska rättens innehåll var högklassigt: »... detta mästerv^erk i anseende 377 Bang, JT 17 (1831), s. 25, 32 och 41. Bang I, Forerindring, s. V. 379 Bang, JT 23 (1834), s. 339 f. 3*° Schrevelius I, s. 197. Schrevelius I, s. 198. Se även Schrevelius, De vi, s. 3. Enligt Jägerskiöld, s. 27, överdrev Schrevelius i sistnämnda arbete den romerska rättens betydelse för svensk rättsutveckling. Schrevelius I, s. 199 f. 382 378 381 382
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=