297 1.4.4. Romersk rätt och nationellfolkanda Trots att man med termen ius gentium oftast betecknade ett destillat av gällande europeiska rättsordningar, var det av de enskilda rättsordningarna främst den romerska rätten somtillskrevs detta drag av ius gentium. Man talade gärna om en denationaliserad romersk rätt, den romerska ius gentium, varmed man avser den del av den romerska rätten, somutvecklats av den europeiska rättsvetenskapen och som var användbar ännu på 1800-talet, dvs. det som i tysk doktrin kallades »heutiges römisches Recht». I och med den historiska skolans ökade inflytande ställde sig de nordiska rättsvetenskapsmännen allt positivare till den romerska rätten. I »Haandbog» behandlade 0rsted betydelsen av romersk och annan främmande rätt utan direkta anknytningar till den naturliga rätten. Han påstod, att Kofod Ancher och efter denne många andra rättslärda av »overdreven Patriotisme» skulle ha undervärderat eller helt förnekat den romerska rättens inflytande på dansk rätt; viktigare än detta inflytande var dock den romerska rättens betydelse för studierna i juridik.0rstedansåg romersk rätt vara viktigare än den traditionella naturrätten, vars företrädare hade förkastat många romerskrättsliga regler som alldeles onyttiga, medan de i själva verket förtjänade stor uppmärksamhet. Som exempel nämnde 0rsted bl.a. negotiorum gestio, som tidigare figurerade i uppräkningen av den naturliga rättens regler. Detta rättsinstitut gällde enligt 0rsted »formedelst sin indlysende Naturlighed og Overeensstemmelse med det borgerlige Livs Tarv ... uden Hensyn til, hvorvidt den er bekrseftet ved udtrykkelig Lov»;^^^ exempel på att 0rsted hämtade sin naturliga rätt från en utländsk rättsordning. Även 0rstedvar dock för en selektiv reception av romersk rätt. Enligt honom kunde man finna många exempel på att de rättslärda »villkaarligen have antaget» romerskrättsliga regler, som»aldeles ikke passer sig i vort Retssystem».^^^ Bang, somfick sig tilldelad undervisningen i romersk rätt på 1830-talet, hade så att säga å ämbetets vägnar mycket höga tankar om denna rättsordning, samtidigt som han också talade om den uteblivna receptionens välsignelse i Norden. Bang hade fått som ämne för sin andra provföreläsning, att tala om »Hvilke Grunde der anbefale Romerrettens Studiumi en Stat somvores, hvor den ikke har nogen forbindende Kraft, uden Hensyn til at den maatte v^ere Jfr Fefiger, som anser (s. 47), att den historiska skolans och i synnerhet germanisternas inflytande ledde till en isolationism och nationell självförhävdelse bland de skandinaviska rättshistorikerna, då det var frågan om receptionen av romersk rätt som en historisk företeelse. I detta kapitel undersöks däremot främst åsikterna om den romerska rätten som en användbar samtida källa. - Om åsikterna om receptionen av romersk rätt i 1800-talets svenska historiska och rättshistoriska litteratur, seJägerskiöld, s. 25 ff. 0rstcd, Haandbog I,s. 459 f. Se även Fenger, s. 145. 0rsted, Haandbog I, s. 87 och 461. Om Orsteds behandling av rättsinstitutet negotiorum gestio, se Tamm, Lovkyndighed, s. 271 ff. 376 0rsted, Haandbog I, s. 461.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=