296 de flesta av Europas nationer: »I stället för vapnens makt ... har den fredliga underhandlingen trädt emellan .. till Krimkriget motiverade författaren bl.a. med att man på senare tid lagt ned stor möda på att inhämta kunskaper omfrämmande rättsordningar. I synnerhet hade många rättslärda varit aktiva i detta hänseende; resor i främmande länder, personliga möten och en mängd tidskrifter hade »spridt en reda och ett ljus, somför ett halft sekel sedan nästan alldeles saknades». Författaren talade också omnationernas »genombildning och inbördes beröring med hvarandra allt mer och mer rörligt vordna lif».^^° Påståenden om förekomsten av en övernationell rätt, en ius gentium^ blev med tiden allt vanligare i 1800-talets nordiska litteratur, även omsjälva termen, lösgjord från sitt romerska ursprung, användes rätt sällan. Då man nu talade om en internationell rättsgemenskap, hade man i teorin kommit långt från 1700-talets naturrätt, somåtminstone i princip var gemensamför hela mänskligheten; endast Paulsen ansåg ius gentium omfatta hela människosläktet. Delaktigheten i ius gentium förutsatte annars vissa kvalifikationer: civilisation, samma kulturnivå, kristen religion eller helt allmänt »släktskap» mellan folken.Rättsgemenskapen ansågs också uppkomma genom närmare beröring mellan folken, växelverkan och samfärdsel. Rent geografiska preciseringar förekom däremot sällan. Endast Schrevelius och Delidén talade om de europeiska folken. Inställningen till ius gentium befäster bilden av en öppen, i detta avseende »liberal» rättskällelära i 1800-talets nordiska doktrin. Argumenten omkulturländernas ius gentium och den gemensamma rätten baserad på människans natur var även de importvara från Tyskland i den nordiska litteraturen. Trots det flitiga citerandet av tysk 1800-talsdoktrin i nordisk litteratur måste man å andra sidan betona den äldre inhemska rättsvetenskapens betydelse. Redan 0rsteds definition av begreppet ius gentiumär ett bevis på kontinuiteten både då det gällde argumenten och föremålet för receptionen.En jämförelse mellan Kofod Anchers och 0rsteds inställning till den romerska rättens element visar endast en obetydlig förändring i terminologin. 0rsted ersatte Kofod Anchers indelning »ius universale — ius positivum eller civile» med »naturlig eller almeengyldig Ret (ius gentium) — ius civile». Detta optimistiska uttalande på tröskeln ,»_369 Delidén, SvJFT 2 (1851), s. 1 f. -’70 Delidén, SvJFT 2 (1851), s. 9 f. -’7' Ett försök att begränsa rättsgemenskapens omfattning finns i Bornemanns föreläsningar i folkrätt (V, s. 221), där denne vill ersätta Kolderup-Rosenvinges definition av folkrätten såsom gällande mellan »civiliserede» stater endast till att omfatta »christelige» stater. ’70 Se även Tamm, Lovkyndighed, s. 392. .t69
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=