295 element i alla rättsordningar finns i inledningen till Bornemanns föreläsningar som motivering för den allmänna rättslärans nödvändighet och uppgifter. Enligt Bornemann förutsatte en systematisk rättsvetenskap, förutomkunskap omde positiva rättsreglernas innehåll, även en insikt i deras inre sammanhang »og dette atter i deres indre Natur og Vassen, den Betydning, de have uafhxngig af den positive Anordning hos et vist Folk og til en vis Tid». En rättshistorisk och rättsjämförande framställning visade därför »ved Siden af store Afvigelser, Overeensstemmelser i Hovedsagen, der kun kunne forklares af en i den almindelige Menneskenatur grundet filleds Trang».^^^ Bornemann talade vidare omatt det i den positiva rätten fanns en motsättning mellan ett naturligt, rent rationellt, och ett rent positivt element. Det naturliga elementet är enligt honom»Rettens vxsentlige Grundlag». Uttalandena i den danska litteraturen om ms gentium och ’naturlig rätt’ är inga undantag, utan de representerar en med tiden allt allmännare nordisk linje. Den naturliga rättens begrepp fick dock föga inflytande, men ett exempel kan man hitta i Rolfsens rättslära, då han talar omatt det förnuftiga gäller på grund av »Samlivets Tarv».3f>-+ Även Aschehoug tycks ha godtagit en naturlig rätt. Denna rätt hade dock en viss anknytning till sedvanerätten (folkets rättsövertygelse), då Aschehoug påstod, att den oskrivna rätten »for en stor Deel kun er Retsmetaphysikkens Sa:tninger, opfattede i Folkets eiendommelige Aand» och att dessa rättssatser inte hade övernationell giltighet.Hjelmansåg, att domaren inte fick döma efter »sin egen Anskuelse af den naturlige Ret».^^^ Brandt var skeptisk mot människans natur som en gemensam grund för rättsutvecklingen. Folkens rättsövertygelse varierade med tid, plats och utvecklingsgrad; »kun i sine storste Tra:k vil den almeenmenneskelige Retsbevidsthed överalt og altid v^ere sig selv lig».^^^ Hänvisningarna till en klart övernationell rätt fick större betydelse. Schrevelius konstaterade, att liksomolika folks språk kunde uppvisa en stor likhet, så fanns det en likhet också »emellan de Rättsregler, som gälla hos särskilda nationer, i synnerhet om de stå med hvarandra i en närmare beröring eller på ungefär samma grad af cultur»; detta gällde i synnerhet de europeiska folken.Delidén ansåg i en artikel i SvJFT år 1851, att »rättsbildningens öfvervägande inflytelse på samhällslifvet» var ett fenomen, somutmärkte hans tid. Detta berodde på, att kultur och upplysning allmännare börjat sprida sig i Bornemann I, s. 1 f. Se även Bornemann, Rctsordenen, s. 15, där han påstår, att råttsinstituten »direct eller indirect, reterere sig til Momenter i Menneskeslargtens naturlige Tilvxrelse» och att de därför alla har »et naturligt Grundlag». Bornemann /, s. 42. Rolfsen, Retslairen, s. 16. Aschehoug, s. 371, se även s. 2. HjelmI, s. 72. BranJt, Grundrids, s. 1. Schrevelius I, s. 3. 363 366 368
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=