294 om en »almeengyldig» rätt, somborde gälla överallt »under den Civilisationsgrad, der hersker i alle nogenlunde udviklede Stater» och som preciserades med den romerska definitionen på ius gentium-, »jus, quod naturalis ratio inter omnes homines constituit».^56 Redan för Paulsen var naturrätten en ius gentium. Han konstaterade, att man hos »alle hidtil bekjendte Folkeslag» kunde hitta en rättsregel, enligt vilken den avlidnes närmaste släktingar inträdde i dennes ställe som rättssubjekt, varav följde, »at vi kunne ansee denne Regel som henhorende til Naturretten d. e. Indbegrebet af Grundretsanskuelser, eller Retfasrdighedsfolelsens almindelige lignende Yttringer hos hele Menneskeslxgten».^^^ Något inflytande från 0rsted är i detta fall inte märkbart, och dennes åsikter upprepades först i Danmark av Larsen, sombetecknade den övernationella delen av den naturliga rätten uttryckligen somius gentium. »Til de naturlige Retssastninger, som subsidiairt kunne anvendes i den positive Ret, bor ogsaa henregnes de Retsnormer, der saa almindelig have udviklet sig af Folkenes fa:lleds T^enkemaade og overeensstemmende Anskuelser og Begreber om det Rette, at de have erholdt almindelig Gyldighed hos alle besLegtede og paa samme Culturtrin staaende Nationer (Romernes jus gentium), omendskjondt disse Normer ingenlunde findes at va;re af den Beskaffenhed, at de lade sig hidlede af metaphysiske Retsgrunds^tninger.» Larsen upprepade 0rsteds exempel på naturliga rättsregler, somförekomi »de christne» och i »alle civiliserede» stater.^^s Även Scheel nämnde ius gentiumbl.a. i samband med sedvanerätten. Många sedvanerättsregler var enligt honom inte rent nationella, »men fxlleds for beslasgtede, navnligen christelige Folkeslag og kunne siges at henhore til jus gentium i Romerrettens Betydning af dette Udtryk».^59 unge Matzen, som i sin panträttshistoria i övrigt intog en utpräglat empiristisk ställning till rättsjämförande undersökningar och receptionsrättsliga problem, skrev dock, att »det maa ansees som en Selvfolge» att »Retsideen blandt aandsbesl^gtede Folk under eensartede Samfundsforhold realiseres paa overeensstemmende Maade».^^° För den naturliga rätten gick det däremot illa i dansk doktrin. Bornemann betraktade ännu denna, dvs. rättsfilosofiska principer, som en subsidiär rättskälla, medan redan Scheel helt förnekade denna rättskällas giltighet. Tidens enda positiva hänvisning till människans natur som ett förenande 356 Tamm, Lovkyndighed, s. 388 ff. Se även 0rsted, Haandbog II, s. 275 och 0rsted, Mit Liv, s. 146. Paulsen I, s. 26. Larsen II, 1, s. 73 f. Scheel I, s. 156 not 2. .Matzen, s. 7. Bornemann I, s. 54 f.; Scheel I, s. 181 och s. 187 ff. 360
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=