292 senare i sin lärobok i romersk rätt om »den almeengyldige eller den saakaldte Naturret», att man visserligen inte kunde »nxgte den almindelige Retsla:res Realitet», då denna grundade sig på »Menneskets moralske V^sen og V^erd», men att man inte kunde söka grunden till enskilda rättsförhållanden, t.ex. om vindikation, i någon förnuftsrätt.^'^- Även i Rolfsens lilla rättsteori från år 1836 fördömdes naturrätten helt. Någon rätt kunde inte existera i naturtillståndet, och Rolfsen konstaterade, att »denne gamle meget yndede Fixion af Naturstanden og dens Ret, er saa intetsigende, urigtig og almindelig forkastet, at det er överflödigt nxrmere at indlade sig paa samme».Hanansåg också, att den på naturrätten byggande skillnaden mellan absoluta och hypotetiska rättigheter »i en virkelig Stat» var »en tom Indbildning».^'^'* Å andra sidan talade Rolfsen om en oskriven rätt i formav »paa selve det Fornuftm^essige grundede Regler», som »i Almindelighed maae indsees og erkj^endes», och man måste instämma med Michalsen, att Rolfsen inte presenterade »et altfor konsistent rettsfilosofisk program».Enligt Aschehoug var den existerande rätten före de skrivna lagarnas uppkomst ingen naturrätt, eftersom den delvis hade uppstått på grund av tillfälligheter, var nationell till sin natur, inte kunde »begrundes i Retsmetaphysikken» och inte heller hade »absolut Gyldighed i enhver Stat».^"^^ Aubert konstaterade sammanfattande på 1870-talet, att naturrätten saknade giltighet och att all rätt var positiv.I en omfattande litteraturöversikt, somfrämst behandlade dansk doktrin, visade han, att naturrätten allmänt hade förkastats sedan 0rsted.^'^^ I Sverige ansåg redan Schrevelius, att naturrätten »åtminstone på Rättsvetenskapen haft snarare ett skadligt än gagnligt inflytande».Schrevelius anklagade Nehrmanför att ha vållat att man försummat lagens studium och »i stället kastat sig in på studiumaf toma naturrättstheorier, hvaraf inget dugligt varit att hämta»; Nehrman skulle m.a.o. ha förorsakat den svenska rättsvetenskapens förfall under senare delen av 1700-talet. Naturrätten förlorade sin betydelse som rättskälla och tolkningsmedel i nordisk doktrin redan från 1820-talet. Reception av främmande rätt var i 1800talets nordiska länder med ofta föråldrad och bristfällig lagstiftning emellertid Bang /, s. 3 f. Bang hade dock tidigare i sin provföreläsning, JT 17 (1831), s. 23 och 25, talat om »de almindelige Rettigheder, som Fornuften överalt harvder Menneskene» och om »Menneskenes uafhsendelige almeengyldige Rettigheder». Rolfsen, Retslxren, s. 7 f. Rolfsen, Retslteren, s. 29. Rolfsen, Retslseren, s. 15; Michalsen, Rettsvitenskap, III. 2.3.3. 346 Aschehoug, s. 1 f.; se även Michalsen, Rettsvitenskap, III. 3.4.2. Aubert, s. 12 f. Aubert, s. 14-18. Schrevelius I, s. 38. Schrevelius /, s. 199. 350
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=