291 punkter.0rsted upprepade också den ofta framförda åsikten, att naturrättssystemen i själva verket bestod av romersk rätt, sombättre kunde studeras i framställningar av denna rättsordning.Larsen ansåg den nyare forskningen visa, att hela det fundament, på vilket den rationalistiskafilosofin försökt bygga upp en naturrätt, var förkastligt och utan realitet. Man hade dock inte kunnat ställa upp någon tillräckligt fast och mogen ny teori, varför hela naturrättsvetenskapen befann sig i en övergångsperiod, och dess lärosatser därför måste användas med stor försiktighet.-^^-'’ Bornemann påtalade den traditionella, på grundval av rättsidéerna uttänkta naturrättens brist på exakthet och objektivitet, och han förkastade hela motsatsen naturrätt - positiv rätt. »Efter vor hele Opfattelse af Rettens Vassen gives der ingen blot ideel, ingen ikke-positiv Ret. Positiviteten er uadskillelig fra Retten.»^^^ Även Scheel förnekade med hänvisning till Bornemann, att naturrätten ens skulle utgöra en subsidiär rättskälla. Det är inte heller svårt att hitta liknande negativa uttalanden omnaturrätten i de andra nordiska ländernas litteratur. I Norge påpekade Stang år 1830, att all rätt endast hade »Virkelighed sompositiv Ret»,^^^ även omden av honombehandlade allmänna rättsläran främst till namnet skilde sig från naturrätten. Det fanns heller inget utrymme för en naturrätt i Schweigaards analytisk-deskriptiva metod.För en forskare, som betraktade all rätt som ett på olika intressen baserat människoverk, saknade naturligtvis naturrätten allt värde, och den tyska naturrättsvetenskapen hade inte heller gjort »eet Skridt fremad siden Kant, omendskjondt Terminologie og Fremstilling ere undergaaede en uafladelig Afvexling»; Schweigaard ansåg också tyskarnas originalitet främst visa sig i att hitta på nya benämningar och uttryck, som förklarades vara stora sanningar.Betecknande nog var denna en av de få punkter, på vilka Bang åtminstone delvis kunde instämma med Schweigaard. Bang ville visserligen inte förneka rättens moraliska grund, men han medgav, »at de Naturretter, jeg kiender, har udrettet meget Lidet for den positive Ret».^"*' Bang skrev något 333 0rsted, Haandbog I, s. 84 och s. 324 ff. Om Orsteds inställning till naturrätten, sc även Tamm, Lovkyndighed, s. 419, som med en hänvisning till ett senare uttalande i »Haandbog» (IV, s. 462 och not ■•■) visar, att Orsted själv ansåg sig ha tagit avstånd från naturrätten först år 1822. Gagnér anser dåremot, TfR 1980, passim, framför allt s. 427 ff., att Orsted trots sin kritik i många avseenden var beroende av den aristoteliska naturråtten. 334 0rsted, Haandbog 1, s. 460 f. Larscn II, 1, s. 71. Bornemann I, s. 40 f. Scheel I, s. 181 och not 3 samt även s. 187-189. Stang, Retslazre, s. 21. Sc även Björne, Nordische, s. 75 ff. Schweigaard, JT 23 (1834), s. 324. Sorensen, s. 263 ff., har spårat upp talrika senare hänvisningar till naturrätten eller den naturliga rätten i Schweigaards språkbruk, men det rör sig mest om retoriska vändningar i stortingsdebatter o. likn.; se även Slagstad, s. 38 f. 5d«g,JT23 (1834), s. 338. 3.36 33S 3.39 340 20
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=