287 uppfyllde vissa krav, var den dock enligt Bring »fullkomligen så god som beskrifwen lag, helst man kan antaga, att den grundar sig omedelbarligen på folkets vilja».Schrevelius’ åsikt framträder endast indirekt. Sedvanerätten, möjligen även den vetenskapliga rätten, jämställdes dock med lagen, eftersom Schrevelius påstod, att huvudregeln vid motsägelser i rättskällorna var den, att den äldre ansågs vara upphävd av den yngre. Regeln i RB 1:11, enligt vilken allmän lag hade företräde framför partikulär sedvanerätt, betecknade han somett undantag.Holmbergson däremot tilldelade sedvanerätten endast en tredjeplats efter lag och naturrätt. Han tolkade RB:s stadgande om att landssed ej vara oskälig så, att sedvanerätten endast gällde, då »den ej strider mot skrifven eller naturlig Lag, och allmän rättvisa».I finsk doktrin ifrågasattes heller inte lagens primära auktoritet. Enligt Palmén gällde främst den skrivna lagen, och endast då lagbestämning saknades kom sedvanerätten i fråga somett supplement. Också i dansk doktrin var lagen den första och sedvanerätten den andra rättskällan i rangordningen. Orsted konstaterade, att man endast då de skrivna lagarna teg »kan tage sin Tilflugt til andre Retskilder»;^*® han tog dock inte t.ex. ställning till frågan omden s.k. naturliga rättens förhållande till sedvanerätten. Larsen behandlade först lag och sedvana, sominte fick strida mot de skrivna lagarna, samt därefter rättspraxis utan att ange dennas plats i rangordningen. Den naturliga rätten inklusive sakens natur kunde användas endast in suhsidium: »Kun hvor de positive Kilder ikke ... frembyde noden veiledende Grundsartning eller kunne gjore Udslaget for en vis Fortolkning ...».^^^ Larsen torde därmed vara den förste, som i nordisk doktrin talar om subsidiära rättskällor; ett uttryck, somfrämst tycks ha förekommit i dansk rättsvetenskap. Även Bornemann talade om»subsidiära» normer. Lagen och sedvanerätten, somdock i samhällen med lagstiftande makt var beroende av lagstiftarens samtycke, bildade en grupp rättskällor, som gick före de subsidiärt användbara reglerna.Bland dessa subsidiära källor gick »den positive Rets Grundsaitninger og Analogie» före sakens natur, dvs. den naturliga rätten, som kunde användas endast då de förstnämnda saknades.Scheel ansåg den vetenskapliga rätten utgöra »subsidiaire Regler»; beträffande själva termen hänvisade han fick 309 311 306 Bring, s. 16. Schrevelius I, s. 24. Holmbergson II, s. 4. Palmén, s. 14. 0rsted, Haandbog I, s. 109. Jfr Goos' tolkning, 0rstcd I, s. 248 ff., av rangordningen i 0r.steds rättskällelära: enligt honom skall 0rsteds första klass av hjälpnormer ha bestått av »Lovens Aand» (analogi, principer m.m.), medan sedvanerätten skulle bilda den andra klassen. Larsen II, 1, s. 57 ff. Larsen II, I, s. 73. Bornemann I, s. 46 ff. och 50 f. Bornemann I, s. 54 f. 30K 30S 310 313
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=