285 källor.0rsted förkastade den traditionella naturrätten som rättskälla, men införde det nya begreppet »naturlig rätt» (se nedan, 1.4.3.); enligt honom var lag, sedvana, naturlig rätt och tydligen också rättspraxis (se nedan, 1.4.6.) rättskällor,^^^ och det var just existensen av talrika rättskällor som 0rsted motiverade ersättandet av termen »Lovkyndighed» med »Retsvidenskab» eller »Retsla:re» med.-^*^ Enligt Kall var åtminstone lag, sedvana, praxis och doktrin rättskällor.-‘^° 0rsteds naturliga rätt återkomi Larsens och Bornemanns framställningar. Enligt båda var lag, sedvana, sakens natur och den naturliga rätten rättskällor.Dessa författares rättskälleläror skilde sig därigenom, att Larsen ansåg Hojesterets prejudikat vara en rättskälla, medan Bornemann inte godtog prejudikaten som en sådan; endast en långvarig och stadigvarande praxis var däremot bindande.-*^- Bornemann ansåg också analogin vara en rättskälla. I Norge ansåg Rolfsen, att både »det i og for sig Fornuftma;ssige og det Sardvansm^ssige» ingick i den oskrivna rätten; det förstnämnda begreppet motsvarar i stort sett 0rsteds naturliga rätt.-^"* Rolfsen nämnde också, att domaren kunde döma efter »Sägens Natur, Lovgivningens Aand og Analogie», men inte enligt billighet.I Hjelms förslag till civillagbok förpliktades domaren att döma efter lag och förordningar, »de i Lovgivningen fulgte Grundsartninger», sedvanerätt och billighet.Aschehoug konstaterade i enlighet med äldre språkbruk, att både oskriven och skriven rätt var »Bestanddele af den positive Ret»; den förstnämnda uppkom under tidigare perioder genom »Sedvaner, Traditioner og Retspraxis», men på »et hoiere Udviklingstrin ... deels gjennen Retspraxis, deels gjennen videnskabelige Forskninger»; han talade också om »de Resultater, hvortil videnskabelig Granskning have ledet». Aschehoug betonade, att man i motsats till äldre författare inte fick sätta likhetstecken mellan sedvanerätten och den oskrivna rätten, eftersom det fanns »mange Sa:tninger af den uskrevne Ret, som hviler paa Betragtninger, hentede enten fra Billighed eller fra det almeen Nyttige eller fra visse factiske Forholds eget Vassen, uden at det er muligt at paavise, at de virkelig have v^eret anvendte som gjeldende Retsmaximer».-^^ Denna del av den oskrivna rätten tycks motsvara 0rsteds ’naturlige Ret’, men inte Savignys ’oanvända’ sedvanerätt, då Aschehoug ställde denna typ av oskrivna rättsregler utanför sedvanerätten. Bring, s. 4 och s. 12; Holmbergson II, s. 1 och s. 4. 0rsted, Haandbog I, s. 81 ff. OmOrsteds rättskällor, se ävenJensen, TtR 1977, s. 472 ff. 0rsted, Haandbog I, s. 285 f.; se även Tamm, Lovkyndighed, s. 13 f. Kall, s. 292 ft. Larsen II, 1, s. 4 och s. 68 ff.; Bornemann I, s. 41 ff. Larsen II, 1, s. 68; Bornemann I, s. 56 f. Bornemann I, s. 54. Rolfsen, Retslazren, s. 16. Rolfsen, Retslxren, s. 24. HjelmI, s. 6. OmHjelms rättskällelära, se närmare Michalsen, Rettsvitenskap, III. 3.3.1. Aschehoug , s. 8 f.; se även s. 474. :s8 289 290
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=