280 skall ha myntat begreppet »Juristenrecht».“50 Enligt Puchta var rättsvetenskapen en tredje rättskälla; varje rättssats hade sitt ursprung i någon av de tre rättskällorna: folkets omedelbara rättsövertygelse, lagstiftning och vetenskap. Puchta kallade den tredje rättskällans rätt »Recht der Wissenschaft» eller, eftersom den bringades i dagen genomjuristernas verksamhet, »Juristenrecht». I motsats till Savigny reserverade han begreppet endast för den rätt, som uppkom genom vetenskaplig verksamhet, emedan begreppet »Juristenrecht» blev för mångtydigt, om därmed också avsågs den sedvanerätt, som rådde bland juristerna.-251 Juristernas sedvanerätt var verklig sedvanerätt, men den baserade sig inte på folkets rättsövertygelse, utan på juristernas partikulära rättsövertygelse. Den egentliga vetenskapliga rätten var till sin natur internationell, den uppstod hos individen och hade ingenting med »Volksgeist» att göra. Puchta räddade dock fundamentet för sin rättskällelära genomatt påstå, att rättsvetenskapens objekt var nationellt och att rättsvetenskapsmannen behandlade denna rätt som en representant för folket. För att resultatet av den vetenskapliga verksamheten skulle bli riktigt, dvs. duga som rättskälla, måste det stämma överens med folkets rättsövertygelse.-5Medan Savigny ansåg åtminstone viss rättspraxis vara en del av den vetenskapliga rätten, behandlade Puchta juristrätten, omväxlande under beteckningen »zweite Art des Juristenrechts» och »wissenschaftliches Recht», som en fristående rättskälla, som domaren borde använda, då sedvanerätt och lag teg. Enligt Puchta var denna rättskälla nödvändig för domaren, då ingen lagbok kunde vara fullständig och då man inte alltid kunde erhålla omedelbar hjälp av folkets rättsövertygelse. Till och med de naturrättslärda hade insett detta, då de talade om naturrätten som en subsidiär rättskälla.Puchta förnekade, att praxis i sig själv var en rättskälla, och han betecknade som felaktig den äldre uppfattningen, enligt vilken usus fori var en del av sedvanerätten.-^-^ Det var å andra sidan dock domaren som klarlade innehållet i juristernas sedvanerätt. Prejudikat var liksom rättssedvanor enligt Puchta inte en rättskälla, utan kännetecken på en sådan.-56 Omman jämför Savignys och Puchtas föreställningar omjuristrätten, finner man, att båda angav två giltighetsgrunder för denna rättskälla: 1. juristerna var representanter för folkets rättsövertygelse och 2. juristerna utvecklade rätten (fann nya rättssatser) på vetenskaplig väg. Förbindelselänken med folkets rättsStobbe, s. 172 not 11. OmPuchtas »Juristenrecht», se Ogorek, s. 198 ff., som bl.a. betonar lärans politiska aspekter. -5* Puchta, Institutionen, s. 22. Jfr Savigny I, s. 49. -5- Puchta I, s. 165 f. Puchta II, s. 15 f.; Puchta, Institutionen, s. 26. Puchta /, s. 164. -55 Puchta II, s. 17 ff. Ogorek framhåller, s. 199 ff., Puchtas positiva inställning till domstolarnas verksamhet. 256 Puchta I, s. 166 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=