272 självmord.-^^ En rätt att av en annan person fordra en handling kallades en obligation, och »inbegreppet af alla de rättsförhållanden, hvarigenom en Persons förmåga således är utvidgad, hans förmögenhet, sjelfva rättsförhållandena. Förmögenhetsförhållanden och inbegreppet af de Rättsinstituter, som derpå hafva afseende, Förmögenhets-Rätt».-^- Familjerättsförhållandena grundade sig på att människan var »en ofullständig varelse», som behövde »en annan som sitt supplement».-®^ Familjeförhållandena hade en »moralisk charakter», somsaknades i förmögenhetsförhållandena, då ju den rike »kan låta den fattige försmägta af hunger».Trots att Schrevelius accepterade den av Savigny förkastade indelningen av rättigheterna i rättigheter mot alla och rättigheter mot en bestämd person, varnade han i likhet med Savigny för föreställningen om en likhet mellan familjeförhållandena och de obligatoriska förhållandena. Ehuru Schrevelius inte nämnde Savignys inre system, använde han argument, somär hämtade ur detta. Farsens först år 1857 publicerade föreläsningar i privaträttens allmänna del är daterade 1837-1838 och hölls alltså innan Savigny gav ut det första bandet av »System», men 1 motsats till Bang hade han inte hört Savignys föreläsningar. Farsen nämnde i inledningen endast, att framställningen av privaträtten »hensigtsmajssigst» delades upp i en allmän och en speciell del.®°^ I likhet med Paulsen behandlade Farsen personrätten omedelbart efter den allmänna delen; en lösning, som dock inte var obekant i framställningar av den tyska privaträtten.-®^ I övrigt följde Farsen Hugos och Heises system. Kolderup-Rosenvinge höll sig i sin rättsencyklopedi helt till pandekträttssystemet utan någon särskild personrätt.-®^ Också i Kriegers ungefär samtida privaträttsdisposition användes pandekträttssystemet utan någon personrätt, men författaren ställde upp en näringsrätt på slutet av systemet.®®*^ Också i Norge var det nya privaträttssystemet bekant redan på 1840-talet. Collett visade i sina privaträttsföreläsningar, att han kände till den nya systematiken. Han delade visserligen ganska traditionellt in privaträtten i person-, sak-, obligations-, process- och kriminalrätt, men betecknade å andra sidan en del av personrätten somfamiljerätt. Motiveringen för familjerätten visar redan på den historiska skolans inflytande, då Collett konstaterade, att familjeförSchrevelius 1, s. 181 och 183; jfr Savigny I, s. 335 ff. och s. 337 not a. -2- Schrevelius I, s. 182; jfr Savigny I, s. 339 f. Schrevelius 1, s. 191; jfr Savigny I, s. 341 f. Schrevelius /, s. 192; jfr Savigny I, s. 347 f. och 370 f. Schrevelius /, s. 181 ff.; jfr Savigny I, s. 386. Larsen II, 1, s. 3. Se Björne, Nordische, s. 148 f. Se Kolderup-Rosenvinge, s. 19. Krieger, Grundlag, s. 4. 209
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=