268 ett självständigt väsen, utan också samtidigt »Factor i den generiske Totalitet»; naturen hade själv skapat levnadsgemenskapen mellan könen och generationerna. Omrättssystemets tredje huvuddel konstaterade Bornemann: »Naturen har ogsaa beredet Grundvolden for de store organiske Förbindelser, som danne Almeensamfund. Navnlig er Landenes geographiske Afgrarndsning, deres Bebyggelse af Stammer med overeensstemmende Livsanskuelse og Leveviis Momenter, som fremme Dannelsen af Staterne, disse store, individuelle Samfund, der sammenknytte en stor Mangfoldighed af Individer, Familier og Generationer til et eneste stort Legeme. Efter Familieretten afhandles altsaa hxren omStaten, og hvad der henhorer til den somElement og Function, altsaa herunder omCommunen, omStsenderne, ligesomder ogsaa bliver at tage Flensyn til Retsforholdet mellem Stat og Stat, Nation og Nation, altsaa Statsret og Folkeret.»'^^'^ 183 Trots att Bornemanns rättssystemföga skilde sig från de vanliga systemen, i synnerhet Savignys och Stahls, förkastade han uttryckligen Stahls argument för indelningen i privaträtt och offentlig rätt, eftersomdenne hade räknat både människo- och familjerätten till privaträtten och därför inte kunnat hitta »den rette begrebsmxssige Mods^etning» mellan rättssystemets två huvuddelar. Enligt Stahl var privaträtten »Indbegrebet af de Retsinstitutioner, som sigte til at tilfredsstille det enkelte Menneske ...», medan den offentliga rätten var »Indbegrebet af de Institutioner, som sigte til at begrunde et Samfundsherredomme over Menneskene, forbinde dem til en Samfundstilvéerelse ...». Denna definition karakteriserade visserligen skillnaden mellan den offentliga rätten och människorätten, men den dög inte då man tog i beaktande också familjerätten, som förenade människorättens och den offentliga rättens särdrag. Familjeförhållandena siktade visserligen »til Individualitetens Tilfredsstillelse og Fuldendelse», men de grundade också »en Samfundsforbindelse, der har et. Individualitetens Tilfredsstillelse overordnet, objectivt Formaal». Därför var rättssystemets tredelning att föredra. I nära anslutning till Stahl förkastade Bornemann den indelning av rättsnormerna i offentliga och privata, sombaserade sig på att de offentliga normerna hade givits »fordi de interessere det Offentlige» och därför var tvingande, medan de privata normerna »ere givne for Individernes egen Skyld» och var dispositiva. Då man har konstaterat, att Bornemann hittade sina motiveringar »in der Schelling-Hegel-Stahlschen Rechtsphilosophie»,*^^^ säger detta föga och är snarast ägnat att sudda ut gränserna mellan olika riktningar i den tyska iciealistiska Bornemann I, s. 71; jtr Savigny /, s. 340 ff. Bornemann /, s. 71 f. ■^5 Bornemann /, s. 72 f. jfr Stahl, s. 304 f. Stig Jorgensen, Grundziige der Entwicklung der Skandinavischen Rechtswisscnschaft, Juristenzeitung 1970, s. 529-535; här: s. 531. 185 184 186
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=