267 den naturlige Sammenha:ng senderrives».'^^ Man kunde visserligen »danne sig et vidtl0ftigere Begreb af den offentlige Ret», somdå förutomstatsrätten »tillige indeholder alt, hvad der er fastsat i de af den hoieste Magt givne Love ... med Hensyn til Statens Interesse, og som der desaarsag vedkommer den offentlige Authoritet at overholde»; ett rättsområde, som en del »med et ikke synderlig passende Navn» har kallat »Regjeringsretten» eller »Statsborgerretten». En sådan omfattande offentlig rätt skulle leda till ett uppdelande av straffrätten, som vore »uhensigtsmasssigt».*^^ Det betonades också rätt allmänt, att det var svårt att bestämma gränsen mellan privaträtten och den offentliga rätten. Schlegel, Larsen, Scheel och i Norge Stang påpekade, att det var omöjligt att entydigt skilja dessa rättsområden från varandra.Enligt Bringhade de olika delarna av lagfarenheten inflytande på varandra: »I synnerhet gifwes många delar af privaträtten, som äfwen förekomma uti jus publiÄven enligt Kolderup-Rosenvinge, som ansåg indelningen vara nödvändig, kunde kyrkorätten räknas varken till privaträtten eller den offentliga rätten. Tanken på att lagstiftarens befogenheter skulle vara inskränkta inom privaträtten förblev helt främmande för de nordiska rättsvetenskapsmännen. Såsom nämnts hörde enligt Stang förbättrandet av den privaträttsliga lagstiftningen till statsmaktens viktigaste uppgifter. Enligt Bring visade regeringsrätten bl.a., huruvida »de särskilda regerings- eller statsanstalterna» inskränkte privaträtten: »Ty för att kunna skydda enskildas rättigheter, måste staten dels i särskilda fall, dels genom allmänna lagar inskränka dessa rättigheter.» 0rsted talade i enlighet med enväldets statsskick omde privaträttsliga »Bestemmelser af Borgernes almindelige Retsforhold, som den lovgivende Magt», dvs. kungen, »har gjort ved Love, hvilke den har givet og igjen efter Behag kan oph^eve».'®* Enligt Linde var all positiv rätt till sin natur alltid offentlig. 178 cum.» 179 182 Medan övriga författare accepterade privaträtt - offentlig rätt som en huvudindelning av rättssystemet, försökte Bornemann att utan denna indelning bygga upp ett helt nytt rättssystem, som mera skulle ha beaktat de samhälleliga realiteterna. Bornemann pläderade för ett tredelat rättssystem, som bestod av människorätten, familjerätten samt stats- och folkrätten. Motiveringen för de två första delarna var tydligt influerad av Savigny: människorätten behandlade människorna som individer, medan människan i familjerätten inte enbart var 175 0rsted, Haandbog I, s. 126 f. 176 0rsted, AfRIII (1826), s. 15 I. Schlegel, s. 65; Larsen II, 1, s. I f.; Scheel I, s. 3; Stang, Fremstilling, s. 3. Bring, s. 45 f. Kolderup-Rosenvinge, s. 21. Bring, s. 40. isi Orsted, Haandbog I, s. 489; se även s. 126. Linde (2. uppl.), s. 3. 178 180
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=