266 nämns under denna period endast av Naumann.’^^ Man kan även hitta enstaka andra definitioner av indelningen. Enligt Bring bestämde de offentliga lagarna »statens konstitution och de särskilta statsanstalterna», och den offentliga rätten visade »dels hwemsomskall regera och sättet huru han skall regera, dels hurudana de särskilda statsanstalterna äro». De privata lagarna (privaträtten) visade enskilda personers rättigheter och förbindelser sinsemellan.*^^ Även Bang nämnde en liknande definition.0rsteddelade i enlighet med sin äldre systematik in lagarna så, att de offentliga endast omfattade »Constitutionseller Grund-Lovene», de privata däremot »indbefatter alle de Love, som den lovgivende Magt, efter egen Skjonsomhed, giver og ophxver».’^° Även enligt Stang var de offentliga rättsreglerna de regler, »som tilsammentagne udgjore Statsforfatningen», de privata »de Retsregler, somaf den dertil gjennemStatsforfatningen bemyndigede Autoritet (den lovgivende Magt) faae deres Gyldighed ...».•^’ De två grupperna av regler hade »en forskjellig Oprindelse». De offentliga reglerna var »det Staaende for Statsmyndighedens Indehavere ... Bindende», medan privaträttens »Förändring og fortsatte Forbedring netop udgjor Fiovedbestanddelen af den Virksomhed, som tilkommer en af Statsmyndighedens Indehavere, nemlig den lovgivende Magt».*^- Stang kunde däremot inte godkänna en indelningpå grundvalen av olika slags rättigheter, då en uppdelning »efter Objectet, ikke rammer de vxsentlige Forskjeller».*^^ En enda författare, Kolderup-Rosenvinge, betecknade indelningen privaträtt - offentlig rätt somnödvändig (1849). Då en regering hörde till statens begrepp, måste det i varje stat finnas två slag av rättsförhållanden: de mellan regeringen och undersåtarna och de mellan medborgarna sinsemellan.'^'* Ofta försökte man däremot endast finna en ändamålsenlig indelningsgrund, vilket är särskilt påfallande i Orsteds arbeten. Han ansåg, att man borde inskränka den offentliga rätten till att endast omfatta grundlagen, »der icke grunder sig paa Regentens Villie alene, og ikke af ham vilkaarligen kan opharves», medan alla andra lagar, också de, som »angaae Forhold mellemStaten og de enkelte Individer» bör räknas till privaträtten, så att inte »Materier, somtjene til at udgjore et Heelt, samt indbyrdes oplyse og forklare hinanden, skilles ad, og saaledes Naumann, Anteckningar, s. 4 f. Omsenare litteratur, se Björne, Nordische, s. 217. Bring, s. 9 och s. 36 f. Bang I, s. 4. 170 Qrsted, Haandbog I, s. 129. Stang, Fremstilling, s. 1. Stang, Fremstilling, s. 2 f. Stang, Fremstilling, s. 5 f. Stang indelade, Retslaore, s. 49 f., naturrätten i privaträtt och offentlig rätt så, att »man ved den private almindelige Ret forstaar en philosophisk Udvikling af Retsbegrebet, forsaavidt det begrunder de Retsforhold, som finde Sted mellem Medlemmerne af Retsordenen, ved den offentlige derimod Retsbegrebet i dets Anvendelse paa de enkelte Medlemmers Forhold til Retsordenen som Enhed eller til den physiske eller mystiske Person, der repraosenterer denne Enhed, ...». Kolderup-Rosenvinge, s. 17. 168 169
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=