262 Schlegel betonade dock, att anomalier inte fick »af Systematikeren fordolges ved at paatvinge Loven en Conseqvenz, der savnes i samme ... Alle Sastninger i Systemet maa godtgiores, for saavidt de ere rationelle ved Demonstration, men forsaavidt de ere vilkaarlige ved at paaberaabe sig de meest passende Lovsteder ...».13^ Liksom det sena 1700-talets wolffianer tycks Schlegel ha uppfattat den demonstrativa metoden framför allt som en lärometod. Schlegel förnekade också, att hans metod skulle vara den wolffianska, som var »endnu mindre passende» i rättsvetenskapen än i filosofin.Enligt Schlegel hade man på hans tid en demonstrativ metod, som var »meget forskiellig» från den wolffianska. Den nya metoden motsvarade »temmelig till den som de gamle Romerske Civilister have fulgt».^"^^ Då man dock i allmänhet inte godkände ett deduktivt system, kvarstår frågan, om man ansåg, att systemet endast skulle vara en ändamålsenlig, didaktiskt lyckad disposition, eller om man också tyckte, att det borde avspegla det system, som redan existerade i rätten själv. Många författare krävde en god disposition. I synnerhet 0rsted talade ofta om en ändamålsenlig disposition, och han kunde i kantianska ordalag tala omsystemets ändamålsenliga arkitektonik och omatt stoffets urval och behandling måste lämnas åt framställarens »Dommekraft».''^^ Aven Schlegel talade omrättssystemets arkitektonik. Först genom »et sammenhxngende System» upphöjdes »den positive Rets Studium til Videnskab». Institutionesordningen »fortiener vel at anbefales ved sin Simpelhed, men er dog ingenlunde nodvendig».''^^ Även andra författare betonade, att systemet endast var en ändamålsenlighetsfråga och att man annars hade ett fritt val. Paulsen ville inte påstå, att han »havde fundet den ene rigtige Plan» utan blott »et Forsog», och han ansåg, att vetenskapen utvecklades »kun ved Fleres gjennemtasnkte, skjont forskjellige, Arbeider. Forskjelligheden skader ei, men gavner tvertimod ved at tilveiebringe Fleersidighed og derved en klarere Indsigt».^'^'^ Kolderup-Rosenvinge letade efter en »passende» indelning av politirätten.i'^^ Till och med Bang (jfr nedan) använde uttrycken »hensigtsmjessigst» och »sedvanligt» som motivering för uppbyggnaden av privaträttssystemet.Stang föredrog en systematisk framställning framför en exegetisk, eftersom läsaren »lettere kan overskue de forskjellige Materier i deres logiske Sammenh^eng».''^^ Även hans meningsSchlegel, s. 70. Schlegel, s. 72. Schlegel, s. 71. 142 0rstedI, s. 116; 0rsted, Haandbog I, s. 494. Schlegel, s. 65 f. Paulsen, Anmjeldelse, s. 4. Kolderup-Rosenvinge, Politiret, s. 14. Bang I, s. 6. Stang, Fremstilling, s. 55. 140
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=