261 Puchtas och Cans’ rättsystem från 1820-talet, då båda nämndes som exempel på filosofins fördärvliga inflytande på rättsvetenskapen. Schweigaard påstod ironiskt, att båda systemen uttryckte »den scholastiske Grundtanke ..., at Gud ved at skabe Verden har inddeelt den ved visse Grsendseskjasl, begyndende ved den ene Ende og ophorende ved den anden, for at Juristerne hverken skulde komme i Forlegenhed for hvor de skulde stette deres Capitler og Paragrapher, eller tage feil ved at begynde bagfra».*3i Han krävde, att rättsvetenskapen skulle befrias från »Systemtvang».'^2 p)et var ofta onödigt att ta ställning till systematiken rörande »de mangfoldige Retsbestemmelser, om hvis Plads i Retssystemet der vel kan v^ere flere forskjellige, velgrundede Meninger».*^3 Den tyska polemiken ombesittningens plats i systemet avfärdades som en strid om en godtycklig klassifisering. Om man nöjde sig med att fråga: »’bor der gives Begrebet omjus in re et saadant Omfång, at Besiddelse gaaer ind derunder?’ bliver det egentlige Stridspunkt ganske klart, men bortfalder ogsaa derved».*^'* Enigheten om det logiska, deduktiva systemets skadlighet var inte fullständig. Bring berömde det romerska systemet för »dess logiska riktighet». Palmén talade om »deduktion af rättsbegreppet», och Bornemann påstod, att nödrätten kunde deduceras ur personlighetsprincipen.'^6 Ett rent wolffianskt systemideal hittar man i svensken Per Gustav Cederschjölds grundlagskommentar för riksdagsmän (1828). Cederschjöld beklagade de stora svårigheterna att ge »uppställningen den möjligen strängast systematiska form»; han hade nämligen velat »så inrätta indelningarne, at icke allenast, efter Logikans (!) fordringar, deras utgreningar blefwe noga skilde från hwarandra, utan äfwen så, at, likasomi en Mathematisk afhandling, ingenting i förwäg antyddes, förr än det i sin wederbörliga ordning til utredning förekomme». Det är förvånande, att också kantianen Schlegel tycks ha förespråkat ett demonstrativt systemav 1700-talssnitt: »Der udkr^ves ... til enhver Retsmateries skarpere Begrsndsning, at den ved noiagtige Distinktioner adskilles fra de dermed besltegtede, og at enhver species tillasgges sin sserskildte Character. Dog bor dermed holdes Maade, thi ufornodne Distinktioner forvirre isteden for at oplyse. ... Systemet bor dernaest fremstille Grundsastninger, saavel almindelige for den hele positive Ret eller flere Retsmaterier, som specielle for ethvert enkelt Rets-Institut, hoiere og underordnede. De ere deels rationelle, deels abstraherede fra Lovgivningens Dispositioner.» Schweigaard, JT23 (1834), s. 323. Schweigaard, JT23 (1834), s. 333. Schweigaard, JT23 (1834), s. 317. Schweigaard, JT23 (1834), s. 309. Bring, Till Läsaren. Palmén, s. 4; Bornemann I, s. 94. Cederschjöld, s. XV. Schlegel, s. 68 f. 137 138 138
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=