260 d: dc ydre Livsforhold, som ere bestemte til at optages i Retsordenen, og af de Retsbestemmelser, de Normer, der give dem deres retlige Anordning. Vor Opgave er derfor at fremstille Retsinstitutionerne i deres systematiske Sammenharng, altsaa de ydre, for Samfundstilstanden til Grund liggende Livsforhold i uadskillelig Eenhed med de Retsnormer, som ordne dem. Eiendom, vEgteskab, o.s.v. ere ikke Normer, men factiske Tilstande, der ere ordnede ved Retsnormer.» Bornemann fortsatte med att konstatera att levnadsförhållandena »ethiseres» genomrätten. De fick dock inte »nogen ny Betydning ved den retlige Anordning, men vinde kun den Skikkelse, som er fornoden, for at de kunne konime til at svare til deres sande Betydning, opfylde den i dem selv liggende Bestemmelse. Derfor er Retsinstitutionernes System det samme, som Livsforholdenes. Paa samme Maade, som Livsforholdene sondre sig, paa samma Maade sondre Retsinstitutionerne sig, og Grundsammenhtengen mellem Retsinstitutionerne er den samme, som mellem Livsforholdene.» Såsom redan Stig Jorgensen har påpekat, byggde Bornemanns framställning på Stahls rättssystem.'“5 Stahl hade skapat ett systemav rättsinstitut, somi sista hand var beroende av levnadsförhållandena. Även Stahl talade om rätten som en etiskt bindande makt för levnadsförhållandena, och han hade också betonat, att det faktiska och det juridiska inte kunde skiljas från varandra.’-^ En likadan utgångspunkt ledde dock inte i Bornemanns framställning till ett likadant system. Även Scheel hade påverkats av Stahl, och han påstod, att skillnaden mellan privaträtten och den offentliga rätten måste bygga på rättsförhållandena, inte på rättsreglerna.'-^ Då det var frågan om rättssystemets natur, var de nordiska rättsvetenskapsmännen såtillvida eniga, att de i allmänhet tog avstånd från ett logiskt, deduktivt system. 0rsted betonade, att »Retsvidenskabens mangfoldige Stof» saknade skarpa, logiska gränser.'-'^ Enligt den danske hegelianen Weis fick man inte lägga ett logiskt system till grund för det positiva systemet.'-*^ Schweigaards angrepp på den tyska rättsvetenskapen riktade sig också mot rättssystematiken. En »systematisk Demonstration» var rena motsatsen till den av honom föredragna analytisk-deskriptiva metoden, och en deduktiv metod saknade allt värde.Som den ende i Norden tog Schweigaard ställning till Bornemann I, s. 70. ’-■* Bornemann I, s. 70 f. ’-5 Stig Jorgensen, TfR 1966, s. 611 not 90. Stahl, s. 294; se även B]öme, Deutsche, s. 97. Scheel /, s. 3, med hänvisning till Stahl (not 5). Orsted, Haandbog I, s. 494. WWs, s. 42. Schtz eigaard, JT 23 (1834), s. 307 och 310.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=