259 1.3.3. Rättssystemets natur Rättssystemets indelningsgrunder eller delar, »byggstenar», varierade mycket. Många författare talade dock om ett system av rättsregler, rättssatser eller rättsnormer: i Danmark bl.a. 0rsted, Schlegel, Bang och Larsen, i Norge Stang och i Sverige Schrevelius, Naumann och Linde.*£tt par författare tilläde dock, att rättssatserna var indelade efter olika arter av rättsförhållanden.**6 Endast danska författare talade om en indelning enligt rättsförhållandena eller levnadsförhållandena utan att samtidigt nämna ett motsvarande system av Framför allt i Sverige nämndes en indelning av själva lagarna 117 rattssatser. ofta.**** Moll talade redan år 1820 om, att en nations »Retsforfatning» var ett »Indbegreb af Retsinstituter».* *** Bornemann, Gramoch Schrevelius talade om ett system av rättsinstitut.*-° Rättsinstituten kunde dock nämnas vid sidan av andra indelningsgrunder: Bornemann talade om ett system av rättsförhållanden och rättsinstitut. Gram om ett system av rättsinstitut och rättsregler.*^* Andra indelningsgrunder är mera sällsynta. Bring nämnde i förbigående »rättigheter och förbindelser» somgrund för systemet, Stang hade rättsreglernas olika uppkomst och föremål som ett alternativ. Bang byggde privaträttssystemet på olika rättigheter, och Palmén talade om en indelning enligt grundsatser.*““ Den stora majoriteten av de nordiska rättsvetenskapsmännen hade inget större intresse för rättssystematiken, och det var därför naturligt, att man rätt på måfå kunde nämna olika indelningsgrunder. Av periodens författare var endast Bornemann direkt intresserad av rättssystematiken, och hans utförliga motivering för hela rättssystemets uppbyggnad är unik och förtjänar att återges in extenso. Bornemann kunde varken godta ett system av rättigheter eller av normer och han konstaterade, att rättigheterna visserligen var »en varsentlig Deel af den objective Ret, men ikke den eneste, ikke engang dens vxsentlige Indhold. Der kan derfor ikke vxre Sporgsmaal om at fremstille Retten som et Svstem af Rettigheder eller Myndigheder, hvilket Udtryk man maaskee vilde foretrxkke i den offentlige Ret. Rigtigere vilde det aabenbart va;re, at fremstille Retten somet Systemaf Love, af Befalinger og Forbud, altsaa af Normer. Men dette vilde dog heller ikke varre aldeles tilfredsstillende. Systemets Opgave er at fremstille Retsordenen i sin systematiske Sammenha:ng; men Retsordenen er ikke blot et Indbegreb af abstracte Normer, men af Retsforhold 0rsteä, AIRIII (1826), s. 3; Schlegel, s. 23; Bung /, s. 9; Lursen 1, 2, s. 1; Stung, Fremstilling, s. 1; Schrevelius /, s. 1; Linde (2. uppl.), s. 3; Nuumann, Anteckningar, s. 3. LurseJi /, 2, s. 1; Schrevelius /, s. 4. Puulscn I, s. 22 tf.; Kolderup-Rosenvinge, s. 17 f.; Bomemunn I, s. 70; Scheel /, s. 3. Bring, s. 9; Linde (2. uppl.), s. 3; Th. Rubenius I, s. 1 f.; i Danmark; Orsted, Haandbog I, s. 125 ff.; i Finland: Bonsdorfj, s. 1. Moll, Forerindring. Bornemann /, s. 70; Grum, Anvendelsc, s. 49; Schrevelius /, s. 1. Bornemann I, s. 70; Gram, Anvendelsc, s. 49. Bring, s. 36; Stang, Fremstilling, s. 2 f.; Bang I, s. 5 ft.; Palmén, s. 20 och 40. 117 118 12C 18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=