254 krigsrätt. Schlegel var mycket osäker, då det var frågan om rättssystemets »Architektonik». Det var dock »uden Tvivl rigtigst» att betrakta »Criminalretten og den criminelle Proces saavelsom Politieretten» som delar av den offentliga rätten, till vilken också »Finanz- og Kameralretten ... upaatvivlelig» hörde. Däremot var det »mere omtvisteligt» om »civil Proces, Kirkeretten, Lehnsretten, Land- og Soe-Krigsretten, bor henfores til den offentlige eller den private Ret», men Schlegel valde det sistnämnda alternativet.^"* Han följde också den danska traditionen att behandla straff- och processrätten inom privaträtten, trots att man kunde anföra »betydelige Indvendninger» mot detta och trots att man i Tvskland brukade anse dessa rättsområden höra till den ✓ offentliga rätten.Han nämnde också Brings och Falcks kritik av att tidigare danska författare hade behandlat delar av den offentliga rätten inom privaträtten. I Bangs lärobok i romersk rätt bestod den positiva rättens systemav folkrätt, statsrätt och privaträtt. Också enligt Bang hade det varit omtvistat, vilka rättsområden som hörde till statsrätten respektive privaträtten, men i framställningar av romersk rätt begränsade man sig till privaträtten och uteslöt »ei blot Criminalret og Criminalproces, men endog den egentlige Civilproces, som er forskjellig frajus actionum»?'^ I Larsens rättssystem(1837; 1845-1846) var den offentliga rättens vidsträcktare betydelse helt förhärskande, och den offentliga rätten omfattade författnings-, förvaltnings-, straff-, process-, politi-, kyrko- och militärrätten. Vacklande terminologi visar dock, att det dock var frågan omen nyhet. Larsen talade ännu år 1837 omstatsrätt och regeringsrätt, medan han år 1845 använde beteckningarna statsförfattnings- och statsförv^altningsrätt om dessa rättsområden.Kolderup-Rosenvinges rättssystem (1849) liknade Schlegels och i synnerhet Larsens, men i motsats till sina företrädare betecknade KolderupRosenvinge kyrkorätten som rättssystemets tredje rättsområde med hänvisning till Savigny.^® Systemet förändrades inte efter 1840-talet, och rättssystemet framställdes i allmänhet såsom bestående av tre huvuddelar; privaträtt, offentlig rätt och folkrätt.^* Straffrätten och hela processrätten hörde till den offentliga rätten, omockså ännu Scheel påstod, att det rådde delade meningar om frågan, om civilprocessen och näringsrätten skulle räknas till privaträtten eller den offentliga rätten.Den egentliga statsrätten bestod av författningsSchlegel, s. 24 och 65 f. Schlegel, s. 26 not Schlegel, s. 119 not Bang I, s. 4 och not 1. Se även Bang, JT 17 (1831), s. 39. Larsen I, 2, s. 1; II, 1, s. 1. Larsen II, 1, s. 2 och I, 2, s. 1. Kölderup-Rosenvinge, s. VII f. och 17 ff.; omkyrkorätten, s. 21 not 1. Hoick I, s. 1; Scheel I, s. 3. Scheel I, s. 3 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=