253 enkelte Retsgjenstande» och kunde i sin tur indelas i person-, sak-, straff- och processrätt7° 0rsteds uttalanden om rättssystematiken var inte helt konsekventa: han ställde ofta straffrätten bredvid processrätten, men talade i andra sammanhang omen omfattande straffrätt, som förutomden materiella straffrätten även omfattade straffprocessen/' Rättssystematiken var överhuvudtaget 0rsteds svagaste sida, vilket erkändes också av hans anhängare. Redan Paulsen nämnde i förbifarten år 1829, att 0rsted »nicht gerade Systematiker ist». Detta bidrog naturligtvis till att lämna fältet öppet för en reception av den historiska skolans rättsvstemi Norden. 72 Paulsens lilla föreläsningsdisposition från år 1823 innehåller det första exemplet på receptionen av den nya rättssystematiken i Norden, cietta vid en tidpunkt, då varken Savigny eller Puchta ännu tagit ställning i frågan. Paulsen indelade den positiva rätten i tre likvärdiga delar: privaträtt, offentlig rätt och folkrätt. Den offentliga rätten bestod av process (§ 144-170), straffrätt (§ 171— 189), pc')litirätt (§190—192), kyrkorätt (§193-201) och »Statsret», som indelades i »Statens Begreb og Oprindelse» (§202), »Statsforfatning» (§203-210) och »Statsförvaltning» (§211-219). Politi- och förvaltningsrätten behandlades alltså som två skilda rättsområden. Paulsens inställning till rättssystemets uppbyggnad tycks dock ha varit ganska vacklande, eftersom han i ett samma år hållet föredrag i Studenterforeningen skisserade upp ett rättssystem, sompå vissa centrala punkter skilde sig från föreläsningsdispositionens. Huvudindelningen var nu statsrätt, som dock kanske hellre kunde kallas offentlig rätt, och privaträtt. Den offentliga rätten indelades i egentlig statsrätt och »den offentlige Ret i den mere indskrarnkede Bema:rkelse», som omfattade »tre Retsdele: Kirkeret, Strafferet og Politiret». Den stora principiella skillnaden bestod däri, att processrätten anslöt sig till »disse af os angivne Hovedretsdele, den offentlige og Privatretten» och att processrättens regler avgjorde, om ett rättsförhållande hörde till den offentliga rätten (staten väcker själv talan) eller till privaträtten (den kränkta privatpersonen reagerar).Detta rättssystem är mera ålderdomligt än föreläsningsdispositionens. Även Schlegels offentliga rätt var omfattande, men hans rättssystem (1825) var mera traditionellt än Paulsens i föreläsningsdispositionen. Den offentliga rätten bestod av statsrätt, regeringsrätt och folkrätt, medan privaträtten innehöll, förutom den allmänna privaträtten, även områden som kyrko-, sjö- och Orsted, Haandbog I, s. 484 och 494. 0rstcd, Haandbog I, s. 484; Orsted /, s. 110 f.; jfr Orsted, JA 15 (1808), s. 189 f. och Orsted, AfR III (1826), s. 3 f. Paulsen III, s. 136. Även Nelletnann, 0rsted, s 11, talade om att 0rsteds »Virtuositet gik mere i Retningen af det Dialectiske og det Kritiske end det Systematiske». Paulsen /, s. 18 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=