252 familjerätten i »reines» och »angewandtes», varav den förstnämnda egentligen kom före förmögenhetsrätten, men han ansåg det återigen somändamålsenligt att behandla hela familjerätten efter förmögenhetsrätten. Trots detta talade Savigny också om felaktiga systemlösningar. Pandekträttssystemet var visserligen ett yttre system, men det avbildade samtidigt det inre systemet. Savigny motiverade systemet med olika slag av rättsförhållanden. Dessa kunde ha till föremål delar av naturen (sakrättigheter) eller andra personers handlingar (obligationsrättigheter), helheten av dessa rättigheter utgjorde en persons förmögenhet. I förmögenhetsrätten behandlades människan som en självständig individ, men människan var också ett bristfälligt väsen, som behövde naturens helhet. Bristfälligheten kom för det första till synes i könsskillnaden; fullständighet uppnåddes via äktenskapet. Då människan var dödlig behövdes slutligen arvsrätten. Savigny upprepar ständigt samma exempel på en felaktig systematik: det var fullständigt felaktigt att förena familjerätten med obligationsrätten. Den rationalistiska naturrättens anhängare hade nämligen ansett äktenskapet vara ett avtal bland andra civilrättsliga kontrakt. På detta sätt kunde man motivera en vidsträckt rätt till äktenskapsskillnad, vilken förekom även i ALR och ökade Savignys motvilja mot den preussiska kodifikationen. Savigny motiverade den skarpa åtskillnaden av familje- och obligationsrätten med icke-juridiska argument. Familje- och obligationsrätten skilde sig inte juridiskt från varandra, men obligationsrätten saknade en etisk grund, och därför var en åtskillnad nödvändig. Det är uppenbart, att Savigny i detta fall byggde på Flegels tankar. Detta är också den enda situationen, då Savigny använder sig av det inre systemet som ett argument. En hänvisning till det inre systemet verkar ha varit en sista, metafysisk nödutväg, som man behövde tillgripa endast, då de juridiska argumenten tröt. 1.3.2. Rättssystemets uppbyggnad 0rsted hade en konservativ inställning till rättssystematiken, även om han också kritiserade de traditionella lösningarna.^^ 0rsteds privaträtt var omfattande och bestod förutomav person-, sak-, straff- och processrätten även av bl.a. politi- och kyrkorätten. Offentlig rätt och statsrätt var synonyma begrepp och behandlade bara konstitutionen; 0rsted ville inte godkänna en mera omfattande offentlig rätt. Ännu i det första bandet av »Haandbog» (1822) betecknade 0rsted detta systemsomdet allmänt använda. Dessutomfanns det »sxrskilte Dele af Retslseren», t.ex. »Soe- og Handelsretten, Landboelovgivningen», sominte passade in i det allmänna systemet eller kunde jämställas med personoch sakrätten osv. Sådana rättsområden var »kun specielle Afhandlinger om 0rsted, Haandbog I, s. 484 ff. Om Orsteds inställning till rättssystematiken, se närmare Tamm, Lovkyndighed, s. 50 ff. och 55.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=