L Rättsvetenskapens förutsättningar 1. Politisk, ekonomisk och teknisk utveckling 1.1. Norden år 1815 Året 1815 var det första fredsåret även i Norden efter de decennielånga revolutions- och Napoleonkrigen. Den politiska kartan hade förändrats radikalt under början av 1800-talet. Sverige hade förlorat Finland och en del av Nordsverige till Ryssland genomfreden i Fredrikshamn år 1809. Wismar hade pantsatts till Mecklenburg år 1803, och den sista resten av Sveriges forna stormaktsställning i Tyskland, Vorpommern, avstods till Danmark i freden i Kiel som ersättning för Norge. Norge fick dock en betydligt friare ställning i förhållande till Sverige än vad landet hade haft i den enväldiga dansk-norska dubbelmonarkin. Självständigheten år 1814 blev visserligen kortlivad, men Eidsvollgrunnloven kompletterad i enlighet med konventionen i Moss gjorde, att Sverige-Norge i praktiken blev en rätt löst sammanfogad personalunion. Danmark fick i freden i Kiel behålla de gamla norska biländerna Island och Färöarna. Vorpommern måste däremot avstås till Preussen redan år 1815 mot en kompensation i det lilla furstendömet Lauenburg vid Ffolsteins östgräns. Det autonoma storfurstendömet Finlands område utvidgades från början av år 1812 genomåterföreningen med det s.k. gamla Finland, de i frederna i Nystad (1721) och Äbo (1743) till Ryssland avträdda östfinska områdena med Viborg somviktigaste stad. Även konstitutionellt uppvisade de nordiska länderna nya drag och en allt större splittring. Kontinuiteten representerades av Danmark och Finland. I Danmark överlevde enväldet alla Napoleonkrigens prövningar och regimens utrikespolitiska felgrepp, och Finland fick behålla de gustavianska grundlagarna just därför, att dessa i mycket ringa grad inskränkte regentens envåldsmakt. Sverige hade däremot år 1809 fått en ny Regeringsform, sombyggde på en reell maktfördelning mellan kung och ständer, medan Eidsvollgrunnloven i Norge enligt tidens synsätt var radikalt demokratisk. Napoleonkrigen hade varit en ekonomisk katastrof för de nordiska länderna. Läget var värst i Danmark och Norge, men alla de nordiska länderna befann sig i en mer eller mindre djup ekonomisk kris år 1815. Socialt var däremot förändringarna mindre, och ståndssamhället syntes lika orubbat som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=