251 lagstiftningen, då de sociala missförhållandena så småningom tvingade statsmakten att ingripa mot de värsta missbruken av den förmögenhetsrättsliga avtalsfriheten. Med den historiska skolans privaträttssystem, även kallat pandekträttssystemet, förstår man den numera klassiska indelningen av den allmänna privaträtten i fem »böcker»: civilrättens allmänna läror, sakrätt, obligationsrätt, familjerätt och arvsrätt. Traditionellt har man framhävt den historiska skolans betydelse för avskiljandet av den allmänna delen och för behandlandet av förmögenhetsrätten i sin helhet före familje- och arvsrätten. Det nya systemet kom att ersätta det i 1600- och 1700-talens läroböcker i romersk och även i nationell rätt allmänt använda Institutionessystemet person^-res-actiones. Den historiska skolans privaträttssystem kan delvis återföras på äldre försök. Indelningen läggs dock till grund för dispositionen först i Hugos »Institutionen des heutigen römischen Rechts» (1789), sombestår av en kort inledning och delarna »Realrechte», »Persönliche Obligationen», »Familienrechte», »Verlassenschaften» och »Procel?». Hugo avstod själv senare från systemet, men det togs allmänt i bruk genom Arnold Heises föreläsningsdisposition »Grundrifi eines Systems des gemeinen Civilrechts zumBehufe von Pandektenvorlesungen» (1807). Heise indelade stoffet i »Allgemeine Lehren», »Dingliche Rechte», »Obligationenrecht», »Jura potestatis» (dvs. familjerätt), »Das gesamte Erbrecht» och »Die Restitutio in integrum». För systemets popularitet var det av stor betydelse, att Savigny accepterade det. Han använde det tidigt i sina föreläsningar och diskuterade förbättringar i sin brevväxling med Heise. Savignys inställning blev allmänt bekant, då Heise tackade honomför flera förbättringsförslag i förordet till den andra upplagan av »GrundriE» (1816). Redan på 1820-talet var Heises system allmänt använt i läroböcker i pandekträtt, och det blev allt vanligare också i framställningar av den tyskaprivaträtten. Själv använde Savigny pandekträttssystemet i en tryckt framställning först i »System», där han tackade Hugo för systemet, men inte nämnde Heise, vilket tyder på att han inte ansåg dennes insats vara självständig. Savigny försåg i det första bandet av »System» privaträttssystemet med den motivering, som varken Hugo eller Heise hade lämnat. Klart är, att det femdelade systemet somsådant endast var ett yttre system, en lämplig disposition för materialet i läroböcker. Många av Savignys uttalanden visar också, att han betraktade systemet som en fråga omändamålsenlighet. Han var t.ex. själv inte förtjust i den allmänna delen, men ansåg den dock behövlig för att man skulle slippa onödiga upprepningar vid behandlingen av de särskilda rättsinstituten. Även rättsområdena familje-, sak- och obligationsrätt kunde skarpt avgränsas från varandra endast på en abstrakt nivå, och ordningsföljden sak-, obligations-, familje- och arvsrätt betecknades sommest ändamålsenlig, vilket ju inte kunde vara ett argument för ett inre, nödvändigt system. Savigny delade också
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=