248 »Charlataneriet» i varje av hans glosor, »og det vil dog sige meget at va:re en Tydsker og have dette Sprog, der er saa vel skikket til Mystifikationer, at man kan gjore sig rent usynlig ved barokke og semiquipedale Sammensastninger - og dog spille sin Rolle saa slet».^^ Schweigaard hemföll i sin kritik av hegelianismen och dess rättsvetenskapliga avläggare till ett känsloladdat språk vimlande av invektiv. Bristen på en neutral granskning, sval analys och t.o.m. konkret kritik överhuvudtaget kan naturligtvis ses som en svaghet, men för empiristen Schweigaard var det omöjligt att vetenskapligt kunna vederlägga idealismen, somhan betraktade som en trosfråga.Hans irritation tycks ha berott på att hegelianismen för honom bakom den särpräglade terminologin och det svallande ordflödet helt saknade substans. 1.3. Rättssystematiken 1.3.1. Inledning: den historiska skolans rättssystematik Även ställningstagandena till rättssystematiken kan ses somett led i den historiska skolans strävanden att trygga rättsvetenskapens autonomi.Den historiska skolan värderade rättssystematiken högt: Savigny påpekade redan i sin tidigaste produktion, att rättsvetenskapen var både historisk och filosofisk, dvs. systematisk, och han upprepade denna tanke i sina senare arbeten. I detta avsnitt behandlas endast vissa sidor av den historiska skolans rättssystematik: hela rättssystemets uppbyggnad, rättssystemets natur, skillnaden mellan privaträtt och offentlig rätt och det nya privaträttssystemet. Också då det gällde rättssystematiken, var Savignys insats avgörande, men han baserade sina åsikter delvis på Puchtas och Stahls skrifter, och det nya privaträttssystemet med rötter i 1700-talsjuridiken hade ursprungligen tagits i bruk av Hugo. Savigny opererade med två olika systembegrepp: ett inre system, som bildade en stor, »organisk» helhet, och ett yttre system, som var lika med dispositionen i systematiska framställningar. Det inre systemet hade klart metafysiska drag. Enligt Savigny hade det inre systemet en självständig existens i den positiva rätten; rättsvetenskapens uppgift var att finna, inte uppfinna, och framställa detta system. Framställandet var inte alltid lätt, eftersom man kunde förföras av skenbara, yttre gemensamma drag och förbise de verkligen existerande skiljelinjerna. Det inre systemets byggstenar var rättsinstituten, helheter, somi Schweigaard, Barndom, s. 118. I det i texten citerade brevet {Schweigaard, Ungdomsarbejder, s. 132) bedömdes hegelianen Weisse mycket positivt för det resignerade yttrandet: »Ich wenigsten glauhc an die Walirheit der Idee, des Begriffes.» Detta avsnitt omden tyska rättssystematiken bygger i sin helhet på Björne, Deutsche.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=