247 En skepsis mot den historiska skolan behövde naturligtvis inte innebära en uppskattning för hegelianismen. 0rsted var inte tilltalad av hegelianismen, som dessutom förvanskats av lärjungarna efter mästarens död>* 0rsted uttalade sig också kritiskt om Gans’ arvsrättsliga teorier.^- För Schweigaard var hegelianismen sist och slutligen ett betydligt större ont än den historiska skolan. I ett i maj 1834 i Leipzig daterat brev till Welhaven nämnde han sin »uovervindelige Modbydelighed og Indignation over den hele Hegelthums Schiilerhaftigkeit og Aandloshed»,^^ och i den i Frankrike publicerade artikeln om den tyska filosofin talade han om, att det i hegelianismen härskade »en Banalitet, en Exclusivitet, en Intolerance, en Sekt-Aand, som er uforligeligmed en stor og stxrk Videnskab».^'* Det är naturligt, att inte heller Hegels rättsfilosofi fann nåd inför Schweigaards ögon. I den bekanta artikeln i JT beskylldes denna rättsfilosofis anhängare för en »Formalismus at udhaeve en vis Yderside ved en R^ekke af Handlinger som folies», och Schweigaard tilläde: »Desto flere Ophacvelser gjore de stundomved Punkter, som det er umuligt at begribe, at noget Menneske kan standse et 0ieblik ved.» Schweigaard anförde somexempel på detta ett, vilket måste erkännas, sällsynt idiotiskt textställe av den hegelianske juristen K. F. Göschel, som tog ställning till skenproblemet om det oförenliga i äktenskapet som sammanslutning med den romerskrättsliga satsen »tres faciunt collegium» genomatt påstå, att det nog fanns t.o.m. flere tredje medlemmar i äktenskapet: ’ovanför’ Gud som stiftare och ’nedanför’ barnen, somju var äktenskapets ändamål! Medan Gans i artikeln i JT klarade sig med att tillsammans med trätobrodern Puchta hånas för en övertro på systematiken (nedan 1.3.3.), var Schweigaard mera oförblommerad i sina privata skrifter, och i ett i december 1833 daterat brev till Welhaven tog författaren heder och ära av Gans, sompresenterades som »Jurist og et Stykke af en Hegelsk Filosof». Schweigaard dolde inte sina fördomar: han hade redan tidigare på grund av vad han hade hört ansett Gans »at va:re en yderst mista:nkelig Person, og denne Mistanke har allerede fuldeligen stadfxstet sig». Gans »udspyede» från katedern »en saadan Masse af Usands med en saa gra^ndselos Frxkhed og Selvbehag, at min moralske Folelse oprortes i sit Inderste». Schweigaard sade sig vara förtvivlad över att »saa plump en Charlatan» skulle spela »en af de forste Roller ved Europas forste Universitet», och han gav också uttryck för en viss animositet mot tyskheten i allmänhet. Gans var inte ens en duglig »Marktskriger». Man kunde märka 0rsted, Mit Liv, s. 40; se även Ncllemann, 0rsted, s. 19 och 28. Se Tarnm, Lovkyndighed, s. 99 ff. Schweigaard, Barndom, s. 132. Schweigaard, Ungdomsarbejder, s. 283. Se ivenAall, s. 20. Schweigaard, JT23 (1834), s. 330 f. Göschels text måste ha varit gefundenes Fressen för Schweigaard, somupprepade exemplet i sin i Frankrike publicerade artikel; se Ungdomsarbejder, s. 299 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=