246 utan i sammanhang med det serskildta ämnets historia». För säkerhets skull tilläde han: »Med all möjlig aktning för deras mening, som anse en grundlig juridisk bildning säkrare befordras genom att skilja Rättshistorien från den gällande Rätten, tro vi likväl, att denna mening icke är grundad på erfarenhet och nödig sakkännedom.»^5 - En prominent kritiker av Hugo var 0rsted, som i sina memoarer klandrade denne för att utan urskillnad ha försvarat alla historiska fakta, bl.a. slaveri och polygami.56 1.2.3. Antites: denjuridiska hegelianismen Den historiska skolans »Prtigelknabe» Eduard Cans hade ett oväntat gott rykte i Norden. Paulsen ansåg, att historia utan filosofi var otillräcklig: »Denn erst durch die Verbindung philosophischer Betrachtungen fiber die Bestimmung des Menschengeschlechts mit der Rechtsgeschichte kann diese wahrhaft wissenschaftlich werden und ganz ihren Zweck der höheren Bildung des Rechtsgelehrten erreichen».^^ Här nämndes inte ett ord om rättens nationella ursprung eller dess förankring i ’folkandan’, och då Paulsen ville kritisera den historiska skolan, tydde han sig till den som »sehr geistreich» betecknade Gans’ värdering i dennes förord till arvsrättens världshistoria. Paulsen betonade visserligen, att han inte var helt införstådd med Gans’ kritik, sominte till sin formvar acceptabel, men Gans hade lyckats bäst karakterisera den historiska skolans brister, och Paulsen instämde: »Auch ich spreche, in Bezug auf die Rechtsgeschichte Folgendes als Ueberzeugung aus: Die geschichtliche Schule hat sich bisher nicht philosophisch, und daher nicht wissenschaftlich genug gezeigt, indem sie die höchste Idee der Rechtsgeschichte, Darstellung der Enrwicklung der Menschheit in ihrem Rechtsleben, nicht oder wenigstens nicht klar, erfafit hat.»^* Bland nordiska hegelianer inomrättsvetenskapen brukar man främst nämna Chr. Fr. Bornemann,^^ medan Ehrström(se ovan II 4.6.) och Robert Lagus är mindre bekanta. Bornemanns hegelianism komt.ex. till uttryck i hans föreläsningar i rättsfilosofins historia (ovan II 1.3.). Robert Lagus talade om »den snillrike» Gans’ »till plan och utförande lika storartade» arvsrättens världshistoria, och han avslutade sin rättshistoriska avhandling omutomäktenskapliga barn genom att citera Gans: »Lagen är ej ett aggregat af yttre bud; den är en organismaf tankar. »6° 55 Lindblad, Skyldigheten, s. 14 och not 55 0rsted, Mit Liv, s. 149. Se även Nellemann, 0rsted, s. 35. 57 Paulsen, Studium, s. 9. 58 Paulsen, Studium, s. 12 f. 5^ Se t.ex. Tamm, Handbuch, s. 182. 5° Robert Lagus, s. II och 128.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=