244 Hugo, då det gällde att skilja mellan rättsdogmatiken och rättshistorien, vilken betraktades dels som »en oumbärlig hjelpkunskap», dels som grunden för egentlig juridisk bildning. I likhet med Hugo ansåg han också, att just bristen på historisk kunskap var det somutmärkte »den mest obildade practicus, som ej kan uppfatta rättsvetenskapen från någon annan än dess lägsta synpunkt, såsomen kännedomaf de för ögonblicket gällande lagar».47 »Volksgeist»-idéen uppfattades emellanåt på ett sätt, som uppenbarligen varit dess upphovsmän främmande. Den unge Paulsen refererade i ett tal i Studenterforeningen år 1823 den historiska skolans lära om rättens ursprung och förhållande till samhällsutvecklingen. Han började på sedvanligt vis med »Folkenes a^ldste og raaeste Tilstand» och kom med det vanliga påståendet, att »Retten er saa gammel som Sproget».'*^ Också skildringen av samhällsutvecklingen och specialiseringen, som hade lett till att rättsövertygelsen fortlevde endast inomjuristkåren, innehåller inga självständiga tankar. Det nva var påståendet, att man inte fick tro att »Hele det ovrige Folk aldeles er udelukket og ikke har den mindste Indflydelse paa sin Ret; tvertimod er det hele Folket, som middelbart tager meget stor Andeel i Rettens Dannelse». Juristerna uttalade de tankar, som faktisk var förhärskande inom folket, och de var dessutom skyldiga att ta reda på vad människorna i allmänhet tänkte och tyckte: »Sandeligen er det ogsaa de Retslxrdes Pligt, sarrdeles deres, somhave Indflydelse paa Lovgivningen, paa det Noiagtigste at la;re at kjende Folkets almindelige Tankemaade tilligemed den Kulturgrad, hvorpaa det staaer, for herefter at kunne uddanne Retten paa en for Folket gavnlig Maade.»“^^ Paulsens tolkning av »Volksgeist»-begreppet är mycket mera ’demokratiskt’ och empiriskt än den elitistiske Savignys, och den har heller ingenting gemensamt med Puchta, som senare ironiserade över dem, som försökte ta reda på »Volksgeists» faktiska innehåll.5° Man kan också någon gång hitta ställningstaganden, somavslöjar kejsarens nya kläder, dvs. talar om realiteterna bakomden historiska skolans »Volksgeist»- lära, och somdärför är en ren motsats till Paulsens i detta avseende mera idealistiska tolkning. Schonberg, som var mycket kritisk mot den nya danska Schlyter, Studium, s. 5; jtr t.ex. Hugo, Lehrbuch der Geschichte des Römischen Rcchts, 3. Aufl., Berlin 1806, s. 17. Paulsen I, s. 12. Paulsen /, s. 14. Paulsen använde (I, s. 713 f.) också läran om juristerna som de enda rättskunniga i ett utvecklat samhälle, då han kritiserade Lassens åsikt om den historiska tolkningens ringa värde, vilken denne motiverat med att allmänheten inte behövde känna till upphävda lagar (se 1.5.3.). I »Folkenes dannede Tilstand» var rätten så invecklad och oöverskådlig, att cn person kunde få reda på innehållet i gällande rätt endast genom att vända sig till de rättslärda. Dessa i sin tur kunde använda allt material inklusive gamla lagar »til rigtigen at opfattc den borgerlige Ret». Puchta, Institutionen, s. 18. 47
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=