242 kets Bevidsthed», och dessutomvar samtidens »Begreber og Grundsxtninger ikke absolut afsondrede fra dem, somgjeldte hiin Tid; men disse have forplantet sig gjennemde forskjellige Slasgtfolger», naturligtvis med många ändringar. 0rsted talade också om»uformasrkt fra Slxgt til Slsgt overgaaede Begreber». Sombekant visade dock 0rsted i sina egna arbeten inte någon utpräglad förkärlek för historiska undersökningar.j sJn polemik med Claus Winter Hjelm omdennes artikel omäkta makars egendomsgemenskap försvarade sig 0rsted mot Hjelms påståenden, att han ingalunda själv använde den historiska tolkningsmetod, som han propagerade för, med påpekandet, att han på grund av »en udstrakt Embedsvirksomhed» hade varit förhindrad att utföra historiskt forskningsarbete. 0rsted skulle annars »hyppigere have gjort Brug af den historiske Fortolkning, dersommin Leilighed havde va^ret til at anstille det dybe Studiumaf vore trykte og utrykte asldre Love og hvad der ellers horer til omfattande Indsigt i Retshistorien», och han ville inte förringa historiska undersökningars värde, utan »saa meget mere agte Det, der ad den historiske Vei udrettes til Videnskabens Bedste».^^ Detta uttalande visar, att 0rsted åtminstone i teorin delade de nordiska rättsvetenskapsmännens syn på den rättshistoriska forskningen som en empirisk vetenskap, medan den historiska skolans historiska tolkningofta snarare förutsatte dristighet och en skapande fantasi än mödosamma källforskningar. I praktiken använde han sig dock av historiska argument lika ’pragmatiskt’ (och i samma konservativa anda) som Savigny. I polemiken mot Hjelmförsvarade 0rsted inskränkningar i hustruns rådighet och en fullständig egendomsgemenskap under äktenskapet mot DL:s stadganden genom dunkla hänvisningar till »hele folket» eller »hele folkelivet» utan någon somhelst dokumentation. Schlyters föredrag omlaghistoriens studiumär en provkartapå de loci communes, som brukar förknippas med den historiska skolan, och redan Jägerskiöld har framhållit hans nära anslutning till skolan (ovan 1.2.1.). Schlyters stora fiende var såsomnämnts rationalismen och förnuftstron, och enligt honomvar det »menniskoslägtets stora, under årtusendens lopp vunna erfarenhet, ... historien», som måste läggas till grund för rättsvetenskapen: »Hvad den politiska historien är för den allmänna menskliga bildningen, det är laghistorien för den juridiska bildningen ...».^^ Schlyter talade även om rättsreglernas ’organiska sammanhang’ och betecknade staten som en ’organism’.Rätten var ursprung5'' Orsted, Haandbog I, s. 333. Så även Dalberg-Larsen, s. 243: »0rsted var ikke sxrligt historisk interesseret 36 0rsted, JT 16,1 (1829), s. 251. Se även Ollgaard, s. 63 f. och om sakfrågan i den häftiga debatten Diibeck, s. 279 ff. Se Diibeck, s. 284 f. Schlyter, Studium, s. 13 f. Schlyter, Studium, s. 6 och 23.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=