240 Även germanisterna fick berömi den nordiska doktrinen. Robert Lagus talade om»den Germaniska rättsskolans skarpsinniga och strängt methodiska forskningar», och Schlyter berömdes med epitetet »denne Sveriges Grimm».27 Det var även möjligt att framföra rent negativ kritik av den historiska skolan. Orla Lehmann skildrade närmast Savignys underhållningsvärde som föreläsare, och hans berättelse kan därför lämnas åsido. Däremot kan man inte lika lätt avfärda Schweigaards bekanta fördömande av den historiska skolan, även omhans argument knappast bygger på en genomtänkt analys. Det är i och för sig anmärkningsvärt, att Schweigaards kritik av den historiska skolan är mycket återhållsamjämfört med de häftiga angreppen på wolffianismen, den idealistiska filosofin, naturrätten, straffrättsvetenskapen m.m. (ovan II 2.2.). I själva verket försökte Schweigaard förringa betydelsen av meningsskiljaktigheterna mellan den historiska skolan och dess motståndare. Han påstod, »at denne Modsa^tning allerede for la:nge siden har ophort at varre skarp og med Hensyn til Behandlingsmaaden aldrig har va:ret det». Den egentliga striden hade endast rört önskvärdheten av en ny kodifikation, medan skiljaktigheterna i framställningen av gällande rätt hade visat sig närmast däri, »at de strenge Historikere med en synlig Forkjerlighed have udha:vet de Partier af den romerske Ret, der har mindre umiddelbar Anvendelighed eller forudsartte langt i Tiden tilbageskridende Grundsa:tninger til deres Oplysning».-^ Redan detta uttalande visar, var pragmatikern Schweigaards sympatier låg, och han ställde sig betydligt mera positivt till Thibaut än till Savigny. Thibaut stod enligt Schweigaard »over alle TydsklandsJurister» och han prisades för »Frihed i Behandlingsmaaden» och »frisk og levende Anskuelse af de virkelige Forhold i Mods^etning til Retsbudenes Almindelighed».^^ Schweigaard undvek visserligen direkta angrepp på Savigny, men just den av denne inledda debatten om, vilka rättigheter som hörde till possessio, betecknades som ett exempel på en skenstrid, sombl.a. byggde på »en uklar Forestilling omet vist apriorisk Aarsagsforhold».3° Nordlings kritik av den historiska skolan år 1867 var mycket mera nyanserad och avslutades med ett tack till skolan, »för det hon öppnat banan för ett sannare begrepp omrätten, för det hon ingjutit nytt lif i rättsstudierna och för det hon från det förgångnas synpunkt belyst det bestående rättstillståndet». Skolan kritiserades dock för »den inskränkta uppfattning, att man uteslutande på det historiska området återfinner rätten i hans egentliga kärna och väsen», och för förnekandet »att rätten kan med medvetenhet utbildas». Med en sådan åsikt blev enligt Nordling »hela utvecklingen upphäfd, såvida man dermed förRobert Lagus, s. I f. Schzt'eigaard, JT23 (1834), s. 320. Schtveigaard, JT23 (1834), s. 319. Schzecigaard, JT 23 (1834), s. 316.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=