236 tere og bestemtere end det forhen var», och att de av Savigny påtalade talrika ändringarna efter lagbokens utfärdande berodde på, att lagstiftarna gripits av »en umaadelig Reformationslyst» i synnerhet efter det att »Lovbogens Hovedforfatter er blevet bortfjjernet». 0rsted påpekade också, att Savignys kritik av den bayerska strafflagen byggde på »en los Efterretning», ett brev från en bayersk advokat.^ Detta torde i sin tur vara det första påpekandet i nordisk juridik av det faktum, att den historiska skolans källkritik inte alltid fyllde ens den tidens vetenskapliga krav. Ett tidigt ställningstagande till den historiska skolan hittar man i Paulsens föreläsning »Ueber das Studium des Nordischen Rechts» (1826; se II 1.12.2.), som riktade sig till de tyska studenterna i Kiel och som så att säga ligger på gränsen mellan nordisk och tysk rättsvetenskap. Paulsen framställde sig själv som en anhängare av den historiska skolan, och han hyllade skolan för att den hade lyckats åstadkomma en fördjupad historisk insikt; före skolans uppkomst hade rättsvetenskapen varit »mehrentheils nur entweder eine Gesetzkunde, oder ein luftiges einer Grundlage im Menschenleben ermangelndes Naturrecht». Paulsen var dock ingen fanatisk anhängare av skolan. Han kunde inte acceptera Savignys stämpel ’ohistorisk’ på motståndarna, utan talade hellre om »Die philosophisch-praktische [Schule], denn sie ist unläugbar mehr als eine blol^e Verneinung, wie so viele ausgezeichnete Rechtsgelehrte, die zu derselben gerechnet werden, hinlänglich beweisen». Den historiska skolans doktrin var inte heller helt tillfredsställande, och Paulsen noterade med gillande, att man hade anklagat skolan för »Mangel an Philosophie, Ueberschätzung des geschichtlichen, und daher Mangel an praktischer Thätigkeit».'° Bang, som betecknade sig som »Savignys Discipel», var däremot en förbehållslös anhängare av skolan, och redan i sin år 1831 tryckta provföreläsning upprepade han den historiska skolans lära omfolkets »almindelige Bevidsthed om Retten», som senare hade blivit de rättslärdas specialkunskap.*' Av JT:s redaktörer var det just Bang som trädde upp till försvar för Savigny mot Schweigaards angrepp. Enligt Bang hade Schweigaard inte kunnat bevisa, att Savigny inte vore »den geniale og udmarrkede Retskyndige, hvorfor selv hans hoist agtvasrdige Motstandere, saasom Thibaut og v. Lohr, have erkjendt ham», och Bang uttalade den inte helt felaktiga profetian, att Savignys angripare skulle glömmas långt före den angripne.*- Också i förordet till den med Larsen utgivna handboken i processrätt talade Bang om Savigny som den, »somde Fleste med mig holde for vor Tids storste Civilist».*^ Orsted, Eunomia II, s. XVII ff. Paulsen, Studium, s. 10-12. " JT 17 (1831), s. 24. Äuwg, JT23 (1834), s. 335 f. Det är just i detta sammanhang somBang betecknade sig somSavignvs elev. '■’ Bang - Larsen /, s. VIII.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=