235 rättsvetenskapens misär i JT år 1834.“^ Dessa ställningstaganden till den nya riktningen är dock varken de tidigaste eller de mest djuplodande. Skolan blev bekant i Norden genast efter år 1814, och Savigny var känd redan tidigare: det är möjligt, att den gamle Calonius var den förste, som uppmärksammade den nya stjärnan redan före år 1810 (del I, s. 140). Det är inte förvånande, att den historiska skolan först blev bekant bland danska jurister och att 0rsted var den förste, som tog ställning till skolan. Enligt Tamm finns den första hänvisningen i dansk rättsvetenskaplig litteratur till Savigny (»VomBeruf») i en artikel av 0rsted i NjA år 1816.^ Man har dock i synnerhet uppmärksammat 0rsteds berömav Savigny i förordet till den andra delen av »Eunomia» (1817).^ Uttalandet är också värt uppmärksamhet, eftersomdet är signifikativt för 0rsteds förhållande till den historiska skolan överhuvudtaget. 0rsted talade om de »vjegtfulde Advarsler», som Savigny, »en af vor Tids Ixrdeste og genialesteJurister, har givet sit Folk og sin Tidsålder mod nye Lovboger», men han nämnde Savigny främst för att gendriva dennes åsikter om strafflagstiftningen. 0rsted ansåg omSavignys kodifikationsmotstånd, att det redan i och för sig var »uden Tvivl noget overdrevent i hans Nedsa:ttelse af Tidsalderen» och att i »Straffelovgivningen bor uden Tvivl det philosophiske, og almindelig menneskelige Element have en m^egtigere Indflydelse end i Civillovgivningen». 0rsted betraktade den historiska skolan som en överdriven reaktion mot naturrätten, och enligt honom kunde »det Sande ... bedst findes, naar begge modsatte Synspunkter have udtalt sig med fuld eensidig Kraft».^ I »Haandbog» konstaterade 0rsted också, »at den Tjeneste, Philosophien kan yde den positive Ret, var kun af liden Betydenhed mod den, der kan faaes ad den historiske Vei», men att det å andra sidan otvivelaktigt var en överdrift, »naar den nyere historiske Skole paastaaer, at ingen Retssandhed rettelig indsees, som man ei historisk kan forfolge i dens successive Udvikling»; gällande rättsregler var ofta helt klara utan att man kände till, hur de hade uppstått.® 0rsted kunde inte heller godkänna Savignys kritik av Bayerns strafflag (1813), som hade utarbetats av den av 0rsted mera förbehållslöst beundrade Feuerbach. 0rsted medgav bristerna i lagen, men han ansåg det uppenbart, att »Straffesystemet, ved denne Lov, er blevet langt hensigtsmessigere, conseqvenSe t.ex. Dahl, Stimmen, s. 513 ff., Tamm, Skole, s. 38 ff. ^ Tamm, Skole, s. 29. ^ Dahl, Stimmen, s. 512 not 3; Tamm, Skole, s. 32. ^ 0rstcd, Eunomia II, s. XV; jfr Tamm, Skole, s. 29 f. Se även Gagnér, som, TfR 1980, s. 441 f., anser 0rsteds vetenskapssyn vara opåverkad av den historiska skolan, och Michalsen, som, Rettsvitenskap, III. 2.2.5., inte ser något nära samband mellan den historiska skolan och 0rsted. Redan Nellemann nämnde, 0rsted, s. 41, att 0rsted stod närmare den historiska än den filosofiska skolan, men att han inte följde den historiska skolans överdrifter. * 0rsted, Haandbog I, s. 291.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=