227 föredrag vid föreningens möte »Rättshistorisk tolkning af ordet ’Lag’ i §§ 4043 af 1772 års Regeringsform» QFT 1, 1865, s. 163-181). Referaten från Juridiska Föreningens förhandlingar och rättsfallsavdelningen dominerade även de följande årgångarna, men antalet rättsvetenskapliga artiklar ökade med tiden, och tidskriften blev ett forum även för unga framåtsträvande rättsvetenskapsmän. Jaakko Forsman och Montgomery, straffrättens respektive civilrättens främsta företrädare på slutet av 1800-talet, publicerade sina första vetenskapliga försök i JFT. Forsman skrev två straffrättsliga artiklar, »En blick på det moderna fängelseväsendet i dess uppkomst och närvarande utvecklingsstadium» (JFT 2, 1866, s. 15-47) och »Omförsök till brott» (JFT 3, 1867, s. 110-113), medan Montgomery började sin bana med en till straffprocessen hörande artikel, »Omvärjemålseden i brottmål» (JFT 3, 1867, s. 1—15). Av övriga artikelförfattare frånJFT;s första tid kan nämnas tidskriftens redaktör Ehrström med »Anmärkningar rörande Finlands rättegångsordning i brottmål» (JFT 2, 1866, s. 48—79) och »Ofversigt af den finska lagstiftningens utveckling i straffrättsligt hänseende i följd af landtdagarne 1863-1864 och 1867» QFT 6, 1870, s. 353-386). 4.10. Formulärböcker m.m. Formulärböckerna och de praktiska hjälpredorna visar, att det finska språket fick en allt större betydelse, i synnerhet efter det att det år 1850 införda förbudet att trycka annan finskspråkig litteratur än religiösa och ekonomiska arbeten de facto upphävts år 1854. Den äldsta praktiska vägledningen för allmänheten, R. Trapps »Den unge juristen, eller juridisk handbok för medborgare af alla klasser i Finland» (1833; 342 s.; 8:o; 6. uppl. 1861) översattes till finska redan år 1847. Trapp gav även ut en juridisk bondepraktika i finsk översättning »Käsikirja lain-opissa talonpojille» (1849; 222 s.; 8:o). Finskspråkiga originalarbeten var T. Serenius’ »Kaava-kirja eli osoitus kuinka laillisia kirjoja kirjoitetaan esi-vallalle ja erityisille» (Formulärbok eller anvisning huru laga skrivelser skrivs till överheten eller särskilda; 1856; 140 s.; 8:o) och den anonyma »Tawallisimpain kirjoitusten kaawoja, sunnuntai- ja kansan koulujen tarpeeksi» (Formulär till vanligaste skrivelser, för söndags- och folkskolors behov, 1859; 21 s.; 8:o). R. Mellins »Kaava-kirja ...» (Formulärbok ..., 1866; 60 s.; 8:o) innehöll enligt bokens långa titel formulär för bl.a. fullmakter, skuldebrev och bouppteckningsinstrument, och riktade sig enligt underrubriken till den finska bondebefolkningen. Ett nytt behov för formulärböcker, denna gång för tjänstemän, uppstod, då 1865 års språkförordning stadgade, att även finskan skulle bli officiellt språk inomtjugo år. I förordningen stadgades det ominförandet av en extraordinarie professur i finska språket i den juridiskafakulteten, och de första finskspråkiga 16
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=