223 »Omfideicommiss-stiftelscr» (s. 102-122) och »Ombetalning af makars gäld» (s. 123-177). Avhandlingarna behandlade stadganden, som fortfarande var gällande rätt i Finland, men analysen var historisk och byggde i första hand på förarbetena till 1734 års lag. Palmén ville visa, »huru det närvarande framgått ur det förflutna», och i närmast hegelianska ordalag påstod han, att lagarna »hos ett folk äro nemligen en oafbrutet fortgående utveckling af nationens insigt och medvetande utaf förnuftets rättsbegrepp, samt deras tillämpning på nya förhållanden», varför lagstiftaren grundade sina stadganden »på de föregåendes, med rättelse likväl af deras förmenta eller verkliga misstag».*^0 I likhet med Nordström betonade alltså Palmén lagstiftningens betydelse som rättshistoriens egentliga forskningsobjekt. Förutom lagarna var även »blotta försök eller förslag till lagars stiftande ... ganska nyttiga bicirag» vid utredandet av lagstiftarens vilja, men vid användandet av förarbeten måste man »gå med större försigtighet till väga», då sådana i allmänhet inte kunde »tillerkännas enahanda rättshistoriska betydenhet, som ostridigt tillkommer positiva stadganden».*^' Palmén byggde själv sina undersökningar på de nyligen funna förarbetena till 1734 års lag, vilkaförvarades i Riksarkivet i Stockholm.*^- Genomatt historiskt tolka gällande stadganden förfor Palmén i den historiska skolans anda. I en välvillig recension konstaterade Olivecrona, att Palméns metod var den rätta, vilket måste »erkännas af en hvar, som i lagtolkning ser något annat än en rent mekanisk åtgärd eller ett på mer eller mindre subjektivt tycke grundadt medel att utfinna lagstiftarens rätta mening». Liljenstrand fortsatte den historiska riktningen på 1850-talet. Hans doktorsavhandling »Om Kanoniska Rättens inflytande på Sveriges Lagstiftning» (1851; 102 s.; 8:o) är ett tidigt exempel på en receptionsundersökning. Den första underkända professorsavhandlingen »Historisk teckning af den i Finland tillämpade lagstiftningens grundsatser för näringarnes och det allmänna välståndets befrämjande» (1853; 92 s.; 8:o) har betecknats som ett med några historiska källhänvisningar kryddat spekulativt arbete.^"* Efter denna motgång skrev Liljenstrand större rättshistoriska arbeten först efter pensioneringen, men t.ex. den tredje (godkända) professorsavhandlingen omskifte av jord hade en starkt rättshistorisk prägel. Även Rosenborg hörde till den historiska riktningen. Hans »OmRiksdagar», somhörde till periodens viktigaste arbeten, hade såsom nämnt en starkt historisk prägel. Rosenborg hade blivit professor på avhandlingen »Bidrag till jordPalmen, Bidrag, s. 1. Omdetta arbete, se även Godenhielm, s. 597. Palmen, Bidrag, s. 1 t. Palmén, Bidrag, s. 4. Olivea'ona, SvJFT 8 (1854), s. 206 f. Klami, Oikeustaistelijat, s. 22.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=