222 också dansk-norska arbeten: förutomKolderup-Rosenvinge används genomgående Jön Ärnasons isländska rättegång (del I, s. 195 f.) och Schlegels utgåva av Grågås (ovan 1.12.2.)^^ samt någon gång Paus och Kofod Anchers »Samlede Skrifter».Av den tyska litteraturen kan särskilt nämnas Grimms »Deutsche Rechtsalterthiimer» samt även Eichhorns »Deutsche Staats- und Rechtsgeschichte».*5 Nordström tycks av svenska historiker särskilt ha uppskattat Geijer, som »med combinatoriskt mästerskap» hade behandlat »samhällsförfattningens juridiska sida». »Den Svenska Samhälls-Författningen» fick ett blandat mottagande. Arbetet gjorde Nordström berömd i Sverige och ledde slutligen till ett, visserligen icke emottaget, inval i Svenska akademien. Ä andra sidan publicerade Bergfalk en över 60 sidor lång recension, som till stor del var en förteckning över talrika sakfel i Nordströms framställning. Schlyter beskyllde Nordströmför plagiat, då denne flitigt skulle ha utnyttjat Schlyters »Juridiska Afhandlingar» (se 3.10.) utan att nämna verket.Senare har man ansett, att Nordström med sitt strävande till synteser var en mera framstående rättshistoriker än Lagus.^^ Det var dock klart, att en undersökning, som enbart byggde på (dessutom ofta äldre och felaktiga) lagutgåvor, inte hade större förutsättningar att åstadkomma »ett lefvande och åskådligt sammanhang med sjelfva samhällslifvet». Nordströms första publikation var en kort avhandling »Om länsförfattningen i den svenska Norden intill Gustaf I:s tid» (1826; [IIJ+30 s.; 4:o). »Skildring af bevismethoderne i brottmål, efter de gamla landskaps lagarne» (1832; [II]+88 s.; 8:o) kan betraktas som ett förarbete till »den Svenska Samhälls-Författningen». Efter flyttningen till Sverige skrev Nordström ännu »Bidrag till penningeväsendets historia i Sverige intill Gustaf I:s tid» (1850; [III]+233 s.; 8:o), som blev hans sista vetenskapliga arbete. Nordströmupprätthöll kontakter med sitt gamla hemland, och den finländska Lantdagsordningen (1869) skall i hög grad ha byggt på ett av honom utarbetat utkast. 86 Palméns vetenskapligt mest förtjänstfulla arbete är »Rättshistoriska Bidrag till tolkningen af 1734 års Lag, I» (1852; 177 s.; 8:o; 2. uppl. jemte nytt tillägg 1894). Boken är en samling arvs- och familjerättsliga uppsatser, som utgivits separat åren 1849—1852 och som består förutomen kort inledning (s. 1—6) av avsnitten »Omfördel af bo oskifto» (s. 7-19), »OmLands- och Stads-Rättens tillämpning vid arfskifte» (s. 20-51), »Om testamentens form» (s. 52-101), Se NordströmI, s. 3 not 4 m.fl. Sc t.ex. NordströmI, s. 74 not 80; II, s. 12 not 20. Se t.ex. NordströmI, s. 12 not 2, s. 119 not 35. NordströmI, s. I och passim. Lindman, s. 59 och 157 f. ***' Klami, s. 32. Godcnhielm, s. 617. 86
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=