220 brand år 1827. Endast de papper, som fanns på hans skrivbord hade räddats, bl.a. en »förteckning öfver Hofrättens Presidenter och Ledamöter, jemte åtskilliga anteckningar, rörande deras lefnadsomständigheter».^- Då också hovrättens arkiv hade förstörts i branden, var förlusten oersättlig, och den av Lagus utlovade andra delen^^ utkomheller aldrig. Lagus’ förteckning över använda arkiv och källor^'* är i alla fall imponerande, och ett bevis på författarens arbetsförmåga. A andra sidan har Lagus ansetts vara bara en flitig materialsamlare, vars ’metod’ inskränkte sig till en publicering av fynden. Lagus’ rykte blev lidande av, att han var känd som en notorisk dokumenttjuv. Han förvarade stöldgodset i en låst kista och donerade i sitt testamente kistan till Helsingfors universitet med bestämmelsen att kistan fick öppnas först femtio år efter donatorns död.^^ Nordströms huvudarbete och samtidigt periodens mest betydande rättshistoriska undersökning var den omfattande »Bidrag till Den Svenska SamhällsLörfattningens Historia; Efter de äldre Lagarne till sednare hälften af sjuttonde seklet, I-II» (1839-1840; XXII-i-387 och VII-i-855 s.; 8:o). Nordström betecknade sitt arbete som»hufvudstvcken af en rättshistorie», men han ansåg, att »åt uppfattningen af rättssystemets fundamentala grundsatser, deras samband och verkningar en djupare grundläggning och större klarhet kunna gifvas, om, afvikande från den vanliga doctrinella uppställningen, ämnets behandling sattes i ett lefvande och åskådligt sammanhang med sjelfva samhällsslifvet». Nordströms huvudsynpunkt vid arbetet hade varit: »Samhället, sådant det visar sig i Lagarne, och sådant det medförbiseende af andra förhållanden, uti och jemte dem utvecklar sig på sin ursprungliga rot»; roten var i den geijerska nationalromantikens anda »Odalbonden och Odalrätten». I nationalromantisk anda påstods Sveriges lagar vara »fria från den inflytelse, somden romerska Rätten ... på de sydgermanska folkens rättssystem vunnit», och författaren betecknade sig som »en Nordens son», som »med kärlek fäster sig» vid de gamla lagarnas arv, öch »med en egen hög känsla af vördnad ... betraktar den ädla krona, hvilken uti 1734 års allmänna Lag breder sig öfver stammen af det träd, som kraftigt uppspirat ur de äldsta lagarnas frö».^^ Den sistnämnda bilden för osökt i tankarna den bekanta titelvinjetten i Kofod Anchers danska rättshistoria (del I, s. 201 f.). Arkivväsendet befann sig på denna tid i ett förvirrat tillstånd även i Linland. De olika myndigheterna förvarade sina äldre dokument på vindar osv., och Lagus, Åbo Hofrätt, s. III t. Lagus, Abo Hofrätt, s. XIII. Lagus reste ännu år 1835 till Sverige för att samla material till den andra delen, se Mustelin, s. 339 f. Lagus, Äbo Hofrätt, s. VI ff. Mustelm, s. 344 ff. NordströmI, s. I f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=