218 serligen en vanlig blygsamhetsformel», men i detta fall berodde bristerna enligt honompå den brådska, som var en följd av bokens praktiska syfte. Rosenborg hoppades nämligen, att boken skulle »möjligen gagna till något», då »Finlands ständer, återuppväckta till lif efter en mer än femtioårig dvala», snart skulle sammanträda. Boken saknar litteraturhänvisningar, men Rosenborg meddelade, att han använt den svenska statsrättsliga litteraturen, bl.a. Nordström, Naumann, Rydin och O. Wingqvist.^^ Rosenborgs produktion innehåller ett arbete, som kan hänföras till förvaltnings- och socialrättens traditionella föregångare, politirätten. Inte oväntat behandlade avhandlingen »Omfattigdomen och allmänna fattigvården i Finland» (1858; 118 s.; 8:o; finsk övers. 1863) 1800-talets brännande sociala problem även i Finland, pauperismen. Nordströms »De municipiorum in Fennia constitutione, I-II» (1832; 80 s.; 8:o) med en samma år utkommen svensk översättning »Skildring af municipal-författningen i Finland» behandlade ett så sällsynt tema somkommunalförvaltningen. 4.8. Romersk rätt och rättshistoria 4.8.1. Romersk rätt I Finland fanns det lika litet somi de övriga nordiska länderna några förutsättningar för ett självständigt studium av romersk rätt, och litteraturen på detta område är tidstypisk: tre korta dissertationer och en lärobok, som nära följer tyska framställningar. Afzelius’ enda i Finland tryckta arbete var första delen av en avhandling ombesittning, »Theorix possessionis ex jure civili romanoque sciagraphica adumbratio, I» (1818; [IIJ+11 s.; 4:o). Ekelund behandlade bl.a. romersk sjörätt i sin professorsavhandling »Comparatio inter nauticum foenus Romanorum et bodmeria apud gentes recentiores usitata» (1832; [II]+36 s.; 4:o). Palmén disputerade år 1844 med »De irregulari Romanorum deposito» ([II]+34 s.; 4:o). Även andra avhandlingar kunde naturligtvis innehålla hänvisningar till eller avsnitt omromersk rätt. Ekelund, vars lärostol omfattade bl.a. rysk och romersk rätt, höll som den förste i Finland föreläsningar i romersk rätt som ett självständigt läroämne åren 1829-1834. Dessa »Föreläsningar öfver Romerska privaträtten, I-III» (1850-1851; 499+347+550 s.; 8:o) gavs efter Ekelunds död ut av Palmén, som också skrev ett förord till verket. Palmén försökte inte påstå, att framställningen skulle ha haft vetenskapligt värde; däremot betonade han föreläsningsseriens pedagogiska betydelse. För det första fanns det egentligen inga framställningar av den romerska privaträtten på svenska, och trots den rika tyska Rosenborg, Förord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=