215 barhet i detta fall» samt olika utländska lagstiftningar, »i sammanhang hvarmed vi i korthet skola framhålla de principer, hvarpå ifrågavarande lära i legislatift hänseende rätteligen torde böra byggas». Den senare delen behandlade »i systematisk ordning» återfall i brott enligt »våra egna rättskällor». Lagus förde på ett helt annat sätt än Palmén en diskussion med utländska auktoriteter såväl i texten somi fotnoterna, och han använde t.ex. Mittermaiers straffrättsliga arbeten, medan Palmén nöjt sig med att endast nämna Mittermaier som utgivare av Feuerbachs lärobok.5* Förutom till den nyaste tyska litteraturen hänvisade Lagus talrika gånger till Humblas avhandling om sammanträffande av brott (ovan, 3.6.1.).-'’- Den andra delen ominhemsk rätt är inte lika ingående, och den har sparsammare litteraturhänvisningar. Framställningen av den äldsta rätten bygger på Nordströms samhällshistoria (nedan 4.8.2.); även i denna del hänvisade författaren till nyare svensk litteratur: Lindblad och Schmidts ’Juridiska Arkiv’. Lagus konkurrerade med Ehrströmomprofessuren i straffrätt med avhandlingen omdödsstraffets berättigande. Avhandlingens innehåll behandlas senare (III 3.2.); det kan dock nämnas, att författaren sade sig sträva till en empirisk behandling av ämnet, vilken grundade sig på det material, somfanns »i såväl de skilda staternas brottmålslagar, deras lagskipning och kriminalstatistik under olika tider, som kriminalpsykologins lärdomar, sådana dessa gifva sig ur studiet af mera framstående brottsmålsreciter...».-^"* Lagus’ samma år (1859) utgivna arbete om straffets grund och väsende behandlade i större grad samma tema som Ehrströms professorsavhandling om fängelsestraffet, nämligen de olika straffrättsteorierna.^^ Avhandlingen är ett av talrika exempel på det av Lagus själv nämnda förhållandet, att straffrätten »i högre grad än alla öfriga delar af juridiken, och måhända än hwarje annan wetenskap öfwerhufwud, känner ett oafwisligt behof att ... genomtänka sitt innersta ...».^6 Den nordiska juridiken representeras av 0rsteds »Grundregeln der Strafgesetzgebung», Nybl^eus’ »Omstraffrätten» och Schlyters »Omlaghistoriens studium». Ehrström var Finlands ledande vetenskapsman på straffrättens område fram till 1880-talet. Ehrströms vetenskapliga produktion var liten: förutom den straffprocessrättsliga licentiatavhandlingen (se nedan) kan man nämna hans enda straffrättsliga monografi, professorsavhandlingen »Om principen för Knut Lagus I, s. 3. Knut Lagus I, s. 8 not 9; jfr Palmén, Nödvärn, s. 9 not 7. Knut Lagus 1, s. 4 not 3 och passim. Sc Knut Lagus //, s. 5 nc-it 1, s. 10 not 1 och s. 25 not 14. Knut Lagus, s. III. Se jämförelsen av dessa avhandlingar; Klami, s. 59 ff. Knut Lagus, Grund, s. 1. Knut Lagus, Grund, s. 4 och 30 f. noter.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=