210 4.5.1. Den ekonomiska ratten eller näringsrätten »Näringslagfarenheten, somäfven blifvit benämnd ekonomirätt eller hushållslagfarenhet», omfattade enligt Palmén bl.a. »Jordnäringslagfarenheten» och »Handelslagfarenheten»p‘ och endast dessa två delar av näringslagfarenheten behandlades i den juridiska litteraturen. I jordnäringslagfarenheten ingick också »läran om de särskilda jordlägenheterna på landet, och huru de uppkommit; omjordens skifte och delning, och lägenheters begränsning från varandra; om individens dispositionsrätt öfver jord, hus, skog och vatten ...».^- Frans Edvard Florin specialiserade sig på denna fastighetsrätt. Han blev licentiat och doktor med avhandlingarna »De jure sedificandi antiquo coetuum rusticorum in Suecia» (1848; 66 s.; 8:o) och »Försök till framställning af läran omQvarnar, med fästadt afseende å 1734 års Lag» (1848; 50 s.; 8:o). Då han senare sökte den lediga professuren efter Nordströmmed avhandlingen »Omjordlägenheters bildning i Finland» (1853; 81 s.; 8:o), var han redan märkt av sinnessjukdom. Avhandlingen väckte skandal och den underkändes.^^ Det gick inte bättre för Liljenstrand, vars rättshistoriska avhandling (se nedan 4.8.2.) samtidigt underkändes. Även Liljenstrands följande avhandling för professuren »OmFinlands Strömrensningsverk» (1856; 112 s.; 8:o), sompå titelbladet betecknades som en »Ekonomisk-juridisk afhandling», råkade ut för samma öde. Klami har ansett inledningsorden i Florins avhandling om jordlägenheterna vara ett tecken på författarens mentala obalans,^"* men även Liljenstrands inledning är givande för en samlare av pekoral och bombasmer. Avhandlingen inleds av en betraktelse om att nationernas lycka föreföll »alltför ojemn» på grund av »den stora olikheten af alla de fält, på hvilka jordens folk bygga och bo». Erfarenheten visade dock, »att öknens brännande sand eller isfälten vid polerna kunnat, likaväl som Italiens och Spaniens besjungna lustgårdar, uppskattas såsomen älskad fosterbygd för ett lyckligt släkte». Författaren fortsatte: »...hafva icke de folk, under vilkas fötter slumpen eller en högre vishet ... kastat en sämre jord», genom egen kraft kunnat förbättra den? »...menniskan, när hon under friktionen emot alla de hinder, sommöta henne i lifvet och naturen, sjelf trampar den säkraste vägen för sitt andliga väsendes högre fullkomnande, så omskapar och fullkomnar hon i viss grad äfven det fält, hvarpå hon lefver...». Anknytningen till bokens tema erhölls slutligen genom Palmén, s. 55 och 60 ff. Palmén, s. 61. Se Klami, Oikeustaistelijat, s. 20 f. Klami, Oikeustaistelijat, s. 20 f. Se Florin, s. 1: »Betraktelsen om lägenhetsbildningen i vårt fädernesland har alltid för författaren varit ljus och angenäm, emedan han alltid än dunklare, än klarare tyckt sig deruti kunna upptäcka ej allenast upphofvet till yttre ting och saker, utan äfven den genius, sombildar vär nationalkarakter». ii
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=