209 och rättspositivismen. Då Lagus behandlade ett tema, somi stort sett förbigåtts i inhemsk lagstiftning, och då han framlade sina tolknings- och lagstiftningsförslag på grundval av ett omfattande utnyttjande av utländsk rätt, följde han uppenbarligen »den berömde» 0rsteds-^ metod. Robert Lagus citerade i avhandlingen, förutom Hurtigkarl, talrika gånger även 0rsted såväl i noterna som i själva texten.-*^ De talrika hänvisningarna till naturrätten och motsatsförhållandet mellan naturrätt och positiv rätt kan däremot inte hänföras till 0rsted, men knappast heller till en modern strukturell metod. Den äldstaprocessrättsliga avhandlingen var W. G. Lagus’ »De remediis juris contra sententias in genere, et de submissione sententia: speciatim, I» (1823; 58 s.; 4:o), en dissertation av traditionellt snitt, vilken behandlade ändringssökande i såväl civil- sombrottmål. Föga betvdande var också Nordströms avhandling »Ett och annat om handelsböckers beviskraft» med fortsättningen »Ytterligare ett och annat om handelsböckers beviskraft, och om creditpapper» (1844; 30 s.; 8:o). Den första moderna framställningen på området var Robert Lagus’ »Omskriftliga urkunder såsom bevismedel. Afhandling i civilprocessen» (1859; Afhandlingar 1, IV-i-96 s.). Montgomery doktorerade år 1869 med den rättsjämförande avhandlingen »Om afträdesförmån och konkurs i den utländska konkurslagstiftningcn» (VIII-I-108 s.; 8:o). 4.5, Den ekonomiska rätten och kameralrätten I Finland var den merkantilistiska näringslagstiftningen, som noggrant regierade även privaträttsliga förhållanden, en realitet fram mot periodens slut. Skattesystemet baserade sig likaså på den svenska tidens lagstiftning, i vilken stommen utgjordes av jordskatterna. Fastighetsrätten och kameralrätten kom därför att vara nära förknippade med varandra, och redan därför kan man inte tala omnågon skarp gräns mellan privaträtten och den offentliga rätten i Finland på denna tid. Redan Nehrman hade delat upp rättssystemet i tre likställda huvuddelar: privaträtt, ekonomisk rätt och offentlig rätt, och trots att Calonius godkände rättssystemets huvudindelning i privaträtt och offentlig rätt, innehöll hans speciella privaträtt hela näringsrätten inklusive kameralrätten (se del I, s. 249). Palmén behandlade i skilda avsnitt efter stats-, privat- och straffrätten bl.a. »Näringslagfarenhet», »Politilagfarenhet» och »Kameral- och Finanslagfarenhet» utan att ta ställning till dessas plats i rättssystemet. Robert Lagus, Utk.ist, s. 42 not Sc t.cx. Robert Lagus, Utkast, s. 24 not s. 25 not och s. 146. Palmén, s. 55 ff., 64 ff. och 74 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=