208 stiftningar, och bland hans nordiska litteratur kan nämnas Normanns dissertation »De legitimatione» (ovan 1.4.6.), 0rsteds »Haandbog», Kofod Anchers »Samlede Skrifter» och Kolderup-Rosenvinges rättshistoria.--^ Den senare avhandlingen är i första hand en de legeferenda -framställning, som bygger på en jämförande undersökning av de viktigaste europeiska lagarna, t.ex. Preussens ALR, Frankrikes Code civil och Österrikes ABGB, men även DL och NL. Boken består av ett förord (s. 1—6) och kapitlen »Kriterierna på äkta och oäkta börd» (s. 7-43), »Naturliga barns familjeställning i allmänhet» (s. 44-91), »Naturliga barns arfsrätt» (s. 92-106) samt »Kritisk återblick» (s. 107-156), i vilket författaren själv tog ställning till de i de tidigare kapitlen framställda problemen. Den pejorativa benämningen »oäkta barn» hade i bokens titel bytts ut mot »naturliga barn», och författaren citerade på titelbladet den finländske filosofen Snellman: »Ett barn är icke lastbart derföre, att det är oäkta, hvaremot väl den närvarande lagstiftningen gör mycket till att föra det i lastens armar.» Författaren var dock inte själv beredd att i alltför hög grad förbättra dessa barns ställning, och han godkände den i »alla, såväl äldre somnyare, kulturländers lagar» genomförda principen, att äkta börd medförde större förmåner än den oäkta; detta byggde på dels »sedligt politiska, dels rättsliga motiver».-'* Robert Lagus’ förslag var dock före sin tid i Finland. Enligt 1734 års lag saknade utomäktenskapet födda barn helt arvsrätt efter sina föräldrar, men författaren ansåg, »att den lagstiftning bäst öfverensstämde med sedlighetens, den borgerliga rättvisans och naturrättens fordringar, som uteslöte de oäkta barnen från allt arf efter begge föräldrarnes fränder, men medgåfve dem full arfsrätt efter modren, samt anspråk antingen på en viss, efter förhållandena lempad, qvot affadrens qvarlåtenskap, eller så stor del deraf som erfordras för uppfostringens ändamål. »-= Den begränsade arvsrätten efter fadern förutsatte, att denne inte efterlämnat äkta barn, då det vore »en orättvisa emot dem, omde tvingades att dela qvarlåtenskapen med sina oäkta syskon». Klami har talat om »The Structural Method of Robert Lagus» och om att »the determination of goals of lawwas an essential feature» i Lagus’ arbeten.-^ Lagus utgick visserligen från tanken på sexualitetens universella natur, och han byggde sin undersökning också på rättsstatistik från olika länder, men det är nog överdrivet att påstå, att han »expressed both theoretical and practical ideas which were much ahead of his time». Lagus’ olika typer av argument visar bara, att han inte kan betecknas somnågon anhängare av den historiska skolan -■’ Robert Lagus, s. 18 not 48, s. 115 not 15-17. Robert Lagus, Utkast, s. 121. Robert Lagus, Utkast, s. 155. Robert Lagus, Utkast, s. 154. Klami, s. 42 t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=