206 ströms (1787-1858) »Förklaringar vid Hegels inledning i rättsfilosofien, 1 stycket» (1841; [IV]+40 s.; 8:o), den unge Robert Lagus’ doktorsavhandling i filosofi »De Hegeliana philosophiamjuris tractandi ratione» (1852; [II]+41 s.; 4:o), och vänsterhegelianen Carl Immanuel Quists avhandling »De philosophia juris Hegeliana» (1853; [II]+57 s.; 8.o), ett par av de sista dissertationerna på latin. 4.4. Privat- och privatprocessrätten 1734 års lag kunde ändras först efter det att lantdagen ånyo börjat sammankallas från och med år 1863. Civilrätten var därför ännu vid periodens slut i stort sett likadan, som den hade varit i slutet av den svenska tiden, t.ex. de i Sverige på 1840-talet genomförda moderniseringarna av familje- och arvsrätten infördes i Finland först år 1878. Av 1860-talets fåtaliga lagar på civilrättens område kan nämnas Finlands första lag omaktiebolag (1864) och förordningarna om kommanditbolag (1868) och om förbud mot olämpliga villkor vid fastighetsköp (1864). Utsökningsrätten förnyades delvis genom Konkursstadgan (1868), somförblivit gällande rätt framtill 1990-talet. Processrätten blev i Finland ett självständigt akademiskt läroämne först år 1898, då man från professuren i bl.a. civilrätt avskiljde en ny lärostol i civilprocessrätt. I periodens enda framställning av Finlands rättssystem, Palméns rättsencyklopedi, talade författaren om såväl civilrättens som straffrättens materiella och formella del.^^ Då dessutomperiodens hela litteratur i civilprocessrätt komatt bestå av tre kortare avhandlingar och i straffprocessrätt av en enda, vartill kom någon enstaka artikel, är det inte meningsfullt att behandla dessa rättsområden skilt för sig. Även civilrätten framställdes endast i några mindre avhandlingar, då man i synnerhet på detta rättsområde länge kunde tillgodogöra sig den i Sverige utkomna litteraturen. Många avhandlingar omcivilrättsliga frågor hade en klart rättshistorisk prägel och behandlas därför nedan (4.8.); detta gäller också det mest omfattande civilrättsliga verket, Palméns artikelsamling om 1734 års lag. Till civilrättens allmänna läror kan man endast räkna ett par artiklar från rättskällelärans område, Palméns »Omprejudikater och praxis vid domstolar» (Lbl 1855, s. 107-114) och Robert Lagus’ avhandling från år 1860 »Omprejudikaters betydelse vid rättsskipningen» (Afhandlingar 2, s. 1-40) med fortsättningen »Ytterligare omPrejudikater» (Afhandlingar 3, s. 75—86). OmLagus’ avhandling, se närmare Klami, Oikeustaistelijat, s. 55 ff. Palmén, s. 33 f. och 52. Godenhielm, s. 612, har framhållit, att redan Robert Lagus pläderade för civilprocessrättens självständighet i förhållande till civilrätten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=