205 framförda tankegångar (se del I, s. 254).'- En äldre, med den historiska skolan oförenlig doktrin representeras också av påståendet, att sedvanerättens giltighet förutsätter »lagstiftande maktens tysta samtycke» (se även III 1.4.5.).'^ Betonandet av statens betydelse och det mänskliga förnuftet som en ursprunglig rättskälla'"* tyder återigen på ett hegelianskt inflytande. Ett avståndstagande från den ekonomiska liberalismen och också från den historiska skolans skarpa gränsdragning mellan privaträtt och offentlig rätt kommer fram i åsikten, att staten ingalunda var »en blott rättsanstalt», utan även »en kultur- och välfärdsanstalt». Enligt Palmén »åsyftade» nämligen »statsinrättningen» till att »befrämja utvecklingen av dess medlemmars krafter i andeligt och materielt hänseende, för att sålunda verkliggöra mensklighetens idé eller bestämmelse, som är uppnåendet af den högsta sedliga fullkomlighet». Palmén talade inte mera om naturtillståndet (jfr nedan, 4.6.), och man kunde enligt honom inte »med säkerhet utreda sättet för de första staters bildande och uppkomst; man kan inte heller uppvisa något aftal eller så kalladt samhällsfördrag». Palmén tycks själv utgå från en hegeliansk utvecklingslinje familj-stam-borgerligt samhällestat.'5 Man torde utan överdrift kunna påstå, att Palméns framställning representerar alla de viktigaste idéströmningarna sedan slutet av 1700-talet. 4,3. Rättsfilosofi Inledningen i Palméns ovan nämnda rättsencyklopedi förblev den enda översikten över naturrätten/ den allmänna rättsläran/ rättsfilosofin, som i övrigt endast behandlades i ett par dissertationer främst från den filosofiska fakulteten. Under Abotiden granskades en obetydlig dissertation av docenten Johannes Matthias Sundwall (1793-1843) »De principio ethices Kantiana:» (1823; [II]+21 s.; 4:o) och en dissertationsserie med kantiansk anknytning under professorn i historia och filosofi Johan Henrik Avellans (1773-1832) presidium, »Inledning till en grundteckning af läran omden absoluta friheten vid sin öfvergång till ändlighet i viljan, under olika skaplynnen, framträdande såsom rätt, I-II» (1827; sammanl. 38 textsidor; 8:o). Hegelianismens starka inflytande i Finland kom till uttryck också inom rättsfilosofin. Finskhetsrörelsens, fennomanins, fader, filosofen och politikern Johan Wilhelm Snellman (1806-1882) publicerade i Stockholmsin »Läran om staten» (1842; VI+448 s.; 12:o),*^ och de enda rättsfilosofiska avhandlingarna i Helsingfors var hegelianska, nämligen filosofie professorn Johan Jakob TengPalmén, s. 10 t. Palmén, s. 13. Palmén, s. 8 ocli 12. ' Palmén, s. 8 t . Sncllm.ins inflyt.indc pa den finländska rättsvetenskapen har betecknats som närmast indirekt; se Klami, Oikeustaistelijat, s. 53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=