201 Liljenstrand (1821-1895), professor i ekonomisk rätt och nationalekonomi 1857-1877, hade stora svårigheter i början av sin karriär och fick först sin tredje professorsavhandhng godkänd. Han förblev efter sin tidiga pensionering vetenskapligt aktiv till början av 1890-talet - fram till slutet av 1850-talet hade han publicerat femundersökningar de underkända avhandlingarna medräknade. Periodens finländskajuridik komi hög grad att domineras av familjen Lagus, eftersomWilhelmGabriels söner Knut (1824-1859) och Robert (18271863) stod för fyra respektive fem publikationer; Robert gav dessutomut den första juridiska tidskriften i Finland i början av 1860-talet, somäven annars var hans produktivaste tid. Mätt i sidoantal var de här nämnda sju forskarnas insats ännu mera betydande: 6.700 sidor, dvs. omkr. 60% av hela produktionen fram till år 1859. Av de på 1860-talet aktiva forskarna kan förutom Ehrström nämnas Johan Wilhelm Rosenborg (1823-1871), som år 1860 utnämndes till prolessor i kameral- och politilagfarcnhct samt statsrätt. - Tidens enda rättsvetenskapligt verksamma praktiker var Johan Gabriel von Bonsdorff (1794-1873), somdoktorerade i Uppsala för Lars Georg Rabenius år 1818 och somår 1833 gav ut en framställning av Finlands kameralrätt på över tusen sidor, samt Ferdinand Forsström (1817-1903), vars »Kirjoituksia laki-asioista, 1-3» (»Juridiska skrifter»; 1862-1863) visade, att författaren ivrade för det finska språkets ställning i rättsvetenskapen. Myréens och Afzelius’ produktion inskränkte sig till ett fåtal dissertationer. Myrcens tre svenskspråkiga avhandlingar om penningväsende och jordskatter uppgick sammanlagt inte ens till femtio sidor, och Afzelius’ enda bidrag till den finländska juridiken var en romerskrättslig dissertation på elva textsidor. Den historiska riktningen började först med Lagus, Lkelund och Nordström, av vilka den sistnämnda kan betecknas som en rättshistoriker av facket. Även Lagus’ huvudarbete var rättshistoriskt: en framställning av Abo hovrätts två första sekel (1834). I sina avhandlingar behandlade Lagus i övrigt så disparata ämnen som barnamord, ändringssökande, växlar och bördsrätt. Nordströms viktigaste rättshistoriska arbete gällde den svenska »samhällsförfattningens» historia till mitten av 1600-talet (1839-1840), och efter flyttningen till Sverige skrev han en undersökning omSveriges penningväsen före Gustav Vasa (1850); även ett par av hans mindre avhandlingar var rättshistoriska. Lkelund publicerade själv endast några mindre dissertationer, och hans huvudarbeten utkom postumt: föreläsningarna i romersk privaträtt (1850—1851) och i panträtt (1854). Palmen och Liljenstrand fortsatte den historiska riktningen. Av Palmens nio publikationer t.o.m. år 1859 var fyra korta tidningsartiklar och föredrag samt två dissertationer på latin (den ena romerskrättslig). Palméns huvudarbeten var en straffrättslig avhandling (1840), Finlands första rättsencyklopedi (1859) och en samling rättshistoriska avhandlingar om 1734 års lag (1852), hans veten-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=