199 Redan på grund av arbetets kvalitet måste man också räkna till lekmannajuridiken en liten juridisk ordbok »Lag-Lexikon eller Förklaring öfver de i vår Allmänna Lag och Författningar brukade ordasätt och Termer, i Alfabetisk ordning» (1823; 96 s.; 8:o), enligt Paulsen »nach demUrtheile von Schweden, eine schlechte Arbeit, deren Verfasser derselben nicht gewachsen war»d^i Författaren tycks också ha tröttnat i förtid, eftersom orden på A-L behandlas utförligare (s. 3-84), medan slutet av alfabetet klaras av på omkring tolv sidor. »LagLexikons» kvalitet kan belysas genomett citat av det enda uppslagsordet på T: »Trulldom är att på ett fördoldt sätt genomdjefvulens hjelp skada sin nästa 2 Cap. 1 § M. B.» - ett stadgande somupphävts redan år 1779. 4. Finland 4.1. Inledning: den rättshistoriska riktningen Professorn i straffrätt vid Det kejserliga Alexanders Universitetet i Helsingfors Karl Gustaf Ehrström (1822—1886) tecknade i sin installationsföreläsning år 1860 en mycket dyster bild av den finländska rättsvetenskapen efter år 1809: »... vi hava knappast alls någon juridisk litteratur, ty de tre eller fyra juridiska arbeten utav större omfång och de några få rättsvetenskapliga småskrifter, som under senaste halvsekel i Finland utkommit, utgöra ett alltför ringa antal för att kunna sammanfattas under den kollektiva benämningen litteratur». Ehrström konstaterade också, att man i Finland »nästan helt och hållet ignorerat det stora kulturarbete, som under tiden inom rättsvetenskapen och lagstiftningen pågått hos världens förnämsta kulturfolk», och han uppmanade sina åhörare att tillägna sig frukterna av det arbete, som främmande länders rättslärda och praktiska jurister gjort för att utveckla rättsvetenskapen.* Ehrströms pessimism var inte helt oberättigad, även om den finländska rättsvetenskapen inte var fullt så isolerad, somhan framställde den. I den första delen av »Bibliographia luridica Fennica» finns ett särskilt avsnitt med den juridiska litteraturen från åren 1809-1859, och denna förteckning visar bilden av en åtminstone i kvantitativt hänseende mycket anspråkslös produktion. Förteckningen upptar sammanlagt 207 titlar, men dessa är till största delen olika officiella publikationer, lagsamlingar o. likn. Om man tar i beaktande endast de egentliga rättsvetenskapliga arbetena, kommer man upp till drygt nittiotalet titlar på sammanlagt omkring 13.000 sidor. Det mest omfattande av dessa arbeten är ärkebiskopen Jakob Tengströms historiskt präglade »Afhandom presterliga tjenstgöringen och aflöningen i Åbo erkestift, I-III» ling Paulsen III, s. 173. ' Ehrström, JFT 1962, s. 80 t. ^ Se Bibliographia luridica Fennica I, s. 847-856.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=