194 socialismen var möjlig endast »på frihetens väg», men man hade ännu inte hittat denna formel för problemets lösning. Samtida revolutionära teorier hade nämligen alla det felet, »att de i stället grunda sig på en fullkomlig despotism, och äro derföre att anse såsom de yttersta följderna af den vådliga läran om statens allmakt. De måste nödvändigtvis i utförandet misslyckas, emedan de hos menniskonaturen förutsätta en daning, som hvarken är eller kan blifva allmän ...».'^° 3,11. Tidskrifter De juridiska tidskrifterna, ehuru endast tre till antalet, utgjorde en betydande del av litteraturen i Sverige.*^’ Liksom i de andra nordiska länderna var behovet av information omrättspraxis den viktigaste orsaken till uppkomsten av periodika. Jämfört med de rättsvetenskapliga tidskrifterna i de övriga nordiska länderna var de svenska ovanligt långlivade och upphörde ibland först med utgivarens död. Sveriges första rättsvetenskapliga tidskrift var »Juridiskt Arkif», somgavs ut av justitierådet Carl Schmidt och somgenomatt komma ut i sammanlagt 34 band åren 1830-1862 (Sakregister 1863) på sin tid innehade nordiskt åldersrekord på området. »Juridiskt Arkif», vars delar oftast var på knappt 500 sidor, började som en blandad tidskrift med artiklar och en rättsfallsavdelning »Lagtolkning och Lagskipning», vilken med tiden alltmera fick överhanden. Tidskriftens första årgång började i Pitavals stil med ett par översatta referat av utländska mordrättegångar, och även i fortsättningen utgjorde översättningar av främst tyskt material en betydande del av det med tiden allt knappare artikelinnehållet. Mittermaier dominerade särskilt mot slutet helt det utländska materialet med sammanlagt över tjugo artiklar eller delar av sådana. Den röda tråden i utgivandet av översättningar var, att Schmidt främst publicerade straffrättsliga reformskrifter, i synnerhet omfängelseväsendet. En del av artikelmaterialet, i synnerhet recensionerna, är helt osignerad och tydligen skriven av utgivaren själv. Bland inhemska medarbetare kan nämnas den gamle Holmbergson med en äktenskapsrättslig artikel i det första bandet, Schrevelius (ibland med signaturen »S-s»), von Strussenfelt och i synnerhet Delidén (»C. O. D-n»). Schrevelius skrev fyra artiklar med främst rättshistoriskt och familjerättsligt innehåll, medan von Strussenfelt skrev en artikel om jurydomstol i brottmål (XI, 1841, s. 161-210) och en mycket utförlig kommentar till kriminallagförslaget (XII, 1841-1842, s. 1-73 och 355-438 samt XIII, 1842-1843, s. 13-73, 161-219 och 321-361). Delidén svarade för åtminsLundell 1, s. 6. Omdessa tidskrifter, se även Regner, Handhuch, s. 344 f.; Modéer, s. 202 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=