190 ner, blev Riksarkivet för en tid centrumför forskningen i svensk rättshistoria. Järta hann bara ge ut en första del av »Försök att framställa Svenska Lagfarenhetens utbildning ifrån Konung Gustaf I:s anträde till regeringen intill slutet af 17:de århundradet. Första afdelningen, intill Konung Gustaf II Adolphs Regeringstid» (Kongl. Vitterhets Historie och Antiquitets Academiens Flandlingar, 14, s. 179—366). Järta fick år 1832 akademins stora pris för avhandlingen, som inlämnades i tävlingen om det historiska priset för »En afhandling i Sveriges Kyrko-, Vetenskaps- eller Konst-historia ifrån Gustaf I:s anträde till Regeringen intill slutet af sjuttonde seklet». Detta förklarar, att avhandlingens titel är minst sagt missvisande, eftersom Järta behandlade rättsvetenskapen på endast ett tiotal sidor.i'*'* Avhandlingen börjar med en lång inledning (s. 179-266), som behandlar äldsta tiders och medeltidens inre rättshistoria med tyngdpunkt på straff- och processrätten. Avsnittet om den äldre Vasatiden (s. 266-359) är en blandning av politisk historia och inre rättshistoria, som behandlar den offentliga rättens och processrättens utveckling, och på slutet går Järta över till att skildra Karl IX:s planer på en ny lagbok.Järta försåg avhandlingen med ett tillägg (s. 360-366), då han senare i riksarkivet hade hittat ett konvolut från Karl IX:s tid med förslag till olika balkar i den planerade nya lagboken. Det första i Sverige utgivna översiktsverket över svensk rättshistoriavar Posses »Bidrag till svenska lagstiftningens historia från slutet af sextonde århundradet till stadfästelsen af 1734 års lag» (1850; XII-i-371 s.-i-bilagor; 8:o), som i enlighet med titeln endast behandlade en del av den nya tiden. Posse arbetade i riksarkivet, först under Järta och senare under Nordström, och det är naturligt, att han i förordet prisade dessa som förebilder och handledare, samt nämnde Nordströms »Svenska Samhällsförfattningens Historia» (se 4.8.2.) som en av sina viktigaste källor.*'*^ Posses bok är en yttre rättshistoria. Författaren sade sig sakna förmåga till en framställning av rättens inre historia, och han hade därför kallat sitt arbete en historia om lagstiftningen.Boken är liksom förebilden Nordströms arbete bristfällig även somen yttre rättshistoria, eftersomPosse så helt koncentrerade sig på lagstiftningens utveckling med förbigående av andra rättskällor. Boken innehåller visserligen ett par korta avsnitt om lagskipningen (s. 97-102 och 221-245), men dessa behandlar främst domartjänsterna samt riksdagsdebatterna om domstolsväsendet. Även avsnittet »Ett och annat om den Juridiska Bildningen» (s. 245-250) är kortfattat och knappt. Trots det ensidiga källurvalet Järta, s. 265 f., s. 269-274 (omdomarreglerna) och s. 356-359. Järta, s. 339-355. Järta, s. s. 360. Posse, s. IVff. Posse, s. V. 146
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=