188 »Debiteringen», »Uppbörden», »Statsinkomsternas inlemmande i kassorna», »Redovisningen» och »Statsinkomsternas disposition». En tidig kommunalförvaltningsrättslig monografi är Bergfalks dissertationsserie »OmSvenska Städernas Författning och Förvaltning, I-V» (1838; [III] + 123 s.; 8:o). Också inomförvaltningsrätten kunde Norge fungera somförebild. I Delidéns lilla »Förslag till Kommunal-Lag för Sverige» (1839; [II] +30 s.; 8:o), som närmast består av en lagtext, hänvisade författaren i förordet till »andra länders, deribland Norriges, erfarenhet af Kommunal-förvaltningens fördelar». Intresset för norsk kommunalförv^altning kom också till synes i Karl Magnus Thordéns »Ofversigt af norska städernas författning efter ’Lov om Formandskaber i Kjöbsta:derne’» (Uppsala Universitets Årsskrift 1870; 76 s.). Den äldsta förvaltningsrättsliga, dvs. politirättsliga, litteraturen sysslade främst med pauperismen, den ökande fattigdomen, somsågs sombåde ett socialt och den allmänna säkerheten rörande problem (se även ovan 3.6.2.). Den sistnämnda synpunkten var förhärskande i Gustaf Fredrik Äkerhjelms »Några Upplysningar och Betraktelser, rörande Fångvården i Sverige under en sednare tid, och det korrektionella FångvårdsSystemet i allmänhet» (1836; 68 s.; 8:o). Trots arbetets rubrik behandlade författaren, somvarit Löwenhjelms efterträdare som ordförande i Styrelsen öfver Rikets Fängelser och Arbets-Inrättningar, de politirättsliga åtgärder, som hade använts mot lösdrivare och andra inte öppet kriminella element. Problemet hade tidigare dryftats på akademisk nivå i Bergfalks dissertationsserie »Om Försvarslösa Personers Behandling, I-IV» (1833; 84 s.; 4:o), vars litteratururval kan belysas med det faktumatt den första noten hänvisar till Platon, den andra till Malthus; den danska litteraturen representeras av Mandix, Kolderup-Rosenvinges rättshistoria och Brorson. Också i Carl Gustaf Hammarskjölds »Om Lösdrifvare och deras Behandling, företrädesvis enligt Svensk Lag» (1866; 93 s.; 8:o), en för tiden typisk akademisk avhandling, somtill största delen består av rättsjämförelse och rättshistoriska översikter, är tvångsåtgärderna mot lösdrivare och tiggare, »dessa menniskoklasser», som av lagstiftaren betraktades »med temligen oblida ögon», det egentliga temat. O. J. Hultgren betecknade i sin »Om Pauperismen. Bidrag till Sveriges Fattigvårds-Lagstiftnings Historia» (1855; 108 s.; 8:o) fattigdomen som ett av sin tids »svåraste samhällslidanden», som hotade att »i en ej långt aflägsen framtid ... till sjelfva grundvalarna skaka de menskliga samhällenas byggnad».'^^ Trots titeln behandlade en stor del av boken (s. 70-108) gällande svensk rätt. Socialismspöket skymtade ännu tydligare i inledningen till BrooBergfalk, s. 1 f., 22, 25 och 41 noter. Hammarskjöld, s. 1. Hultgren, Pauperismen, s. 3. 137 138
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=