186 statsrätt, som skrevs av en jurist, och har därför sitt intresse. Framställningen är uppdelad i sex kapitel: 1. »Om Statsrättens begrepp och omfång. Närgränsande vettenskaper» (s. 3.-13), 2. »Ommethoden för den allmänna statsrättens behandling» (s. 13), 3. »OmStat» (s. 14-39), 4. »OmStatsmakten» (s. 39-98), 5. »Om Undersåtarne i staten» (s. 98-152) och 6. »Om statens Författning» (s. 152-258). I det korta andra kapitlet förespråkade Naumann en förenad filosofisk och historisk metod för att undvika »en blott abstrakt ideologisk» och »en ensidigt empirisk» sådan.Liksomi sin straffrättsliga monografi redogjorde Naumann i början av arbetet för sin viktigaste litteratur, och han nämnde somsina allmänna källor »de bekanta skrifterna af Bluntschli (hvilken författare ofta blifvit anlitad), Joseph Held, Heinrich Zoepfl, Kliiber, Maurenbrecher, Ancillon, Stahl, Schmitthenner, Zacharise, v. Mohl, v. Kaltenborn, Sismondi, Laboulaye, Stuart Mill m. f.».^^^ Andelen tysk litteratur är framträdande, men inte helt dominerande; den nordiska, icke-svenska litteraturen representerades av Hoicks statsrätt (ovan 1.8.2.).i^- 3.9. Förvaltnings- och finansrätt Periodens första förvaltningsrättsliga skrift var ett omfattande de lege ferendaarbete av August von Hartmansdorff, »Förslag till inrättningen af Sveriges Statsförvaltning, I-II» (1823; 289+544 s.; 8:o). Hartmansdorff var ledamot av en kommitté för »organisationen af Rikets Styrelse» och han gav ut sitt verk då han kommit i delo med kommitténs majoritet om kommitténs befogenheter och uppgifter.1^3 Den första delen av Theodor Rabenius’ »Handbok i Sveriges gällande förvaltningsrätt» komut år 1866 med titeln »Handbok i Sveriges gällande lagstiftning omförvaltningens organisation och embetsmännen» (VIII+423 s.; 8.o), medan de övriga delarna, »II. Justitie-, civil- och ecklesiastikförvaltningen» (1871; XIII +589 s.) och »III. Finansförvaltningen» (1873; VIII +442 s. inkl. register) blev färdiga först under följande årtionde. Författaren framhöll själv i förordet förvaltningsrättens ställning som en sammanfattning av »ekonomirätt, näringsrätt, politirätt, finansrätt o.s.v.», och kontinuiteten är uppenbar också därigenom, att han som sina främsta källor nämnde, förutom ett tyskt standardverk (Stubenrauchs »Handbuch der österreichischen Verv^altungs-Gesetzkunde»), faderns läroböcker i kameral- och kyrkorätt. Den första delen saknar ännu egentliga förvaltningsrättens allmänna läror, och den korta inledningen Naumann, Anteckningar, s. 13. Naumann, Anteckningar, s. 1 not 1. Naumann, Anteckningar, s. 257 not 1. '53 Hartmansdorff I, s. 23.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=