184 författaren, att han efter den pågående riksdagens slut skulle publicera ett större arbete, »Svenska Statsförfattningen till dess beskaffenhet och grunder, enligt nu gällande grundlagar», somemellertid aldrig utkom. Naumann kunde bl.a. också därför med fullt fog påstå i förordet till det första häftet av »Sveriges Statsförfattnings-rätt, I-IV» (1844-1874; sammanl. omkr. 2.200 s.; 8:o), att behovet av »en Handbok i Sveriges constitutionella rätt» hade vuxit med tiden, men att »våre Rättslärde lemnat detta behof oupfyldt, oaktadt 35 år förflutit sedan sista omskapningen af vår statsförfattning». Författaren förmodade dock, att de talrika senare partiella grundlagsändringarna gjort en systematisk bearbetning omöjlig.Han fick också själv uppleva detta under den långa tid det tog att få verket färdigt - bl.a. genomfördes representationsreformen på 1860-talet. Författaren, som ansåg sig främmande »för allt politiskt partisinne», hade skrivit verket inte endast som en handbok för riksdagsmän, ämbetsmän och andra medborgare, »utan äfven särskilt för academiske föreläsningar». Han hade dock vid behov tillåtit sig kritiska anmärkningar om motsägelser och dylikt men hade inte för avsikt att skriva »en philosophi öfver den bestående rätten».'’^ Det första bandet bestod till stor del av en historisk framställning, varför litteraturen i svensk politisk historia var den viktigaste, men vid »systematiceringen af den gällande Statsförfattnings-rätten hafva ... utländske Författares skrifter blifvit rådfrågade, ... förnämligast Kluber, Maurenbrecher, Milhauser, von Mohl, von Moy och Stang».^-'^ Naumann inledde sin statsförfattningsrätt med en lång historik från äldsta tider till tidpunkten för det första bandets utkommande. Den första delens andra huvudavdelning bestod av en framställning av den svenska staten i allmänhet samt av kungen och dennes rättigheter, och dess fortsättning omfattade hela andra bandet. I det tredje bandet behandlade författaren medborgarna samt deras rättigheter och plikter inklusive folkrepresentationen, vars framställning fortsattes i det fjärde bandet. Verket avslutades av ett utförligt avsnitt »Om garantierna för upprätthållandet af vår statsförfattning» (IV, s. 339-618). Av monografier på den svenska positiva statsrättens område kan man nämna en mycket omfångsrik avhandling av W. E. Svedelius, »Om Stats-Rådets Ansvarighet» (1856; IV+592 s.). I Rydins akademiska avhandling »Om Svenska folkets beskattningsrätt» (1855; 92 s.; 8:o) var det historiska inslaget återigen så förhärskande, att författaren först på sidan 66 komfram till gällande rätt. Också Rydins största arbete under perioden »Föreningen emellan Sverige och Norge från historisk och statsrättslig synpunkt betraktad» (1863; XII +368 s. + 148 s. bilagor; 8:o) bestod Naumann I, s. 3. *2-’ Naumann /, s. 7. Naumann /, s. 6 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=